Om det unika magasinet och dess historiska användning

I sommar öppnar Havremagasinet en ny utställning om byggnadens unika historia och användning. Vi vill med detta hylla huset och uppmärksamma det sinnrika system som uppfanns för att förvara föda åt den viktigaste vän militären hade i sitt försvar – hästen.

Alla historiska tillbakablickar har sin början någonstans. För den dåvarande lilla orten Boden började allt år 1900. Då beslutades det att den lilla orten skulle bli en militär fästning för att skydda landet mot fiendeangrepp i norr. Detta beslut ledde till ett uppsving för Boden och på bara några år hade staden tredubblat sin befolkning och människor strömmade till från hela landet. Det enorma bygget av militärfästningar runt om staden påbörjades och 600 000 ton sten plockades ur bergen. En av alla kasernbyggnader som skapades av stenmassorna var Havremagasinet. År 1913 stod magasinet klart och är än idag en av Bodens största byggnader.

Det är dock inte vilken byggnad som helst, det är ett tempel för det som under krigstiden var viktigast av allt: nämligen att soldatens bästa vän och redskap skulle få sin föda. Alla förband på den här tiden var hästanspända, och hästar behöver bränsle. För att hålla alla militärens hästar i rörelse krävdes stora mängder havre, vilket satte igång bygget av fyra havremagasin strategiskt placerade runt om i hela landet, varav ett fick sin plats i Boden. Uppgiften var att förse Övre Norrlands militärområde med foder mellan åren 1913 till 1950, då verksamheten pågick. Därefter började militären fasa ut hästarna och ersätta dem med motorfordon.

Havremagasinets system var funktionellt och unikt konstruerat och maskineriet levererades från Tyskland. Säden transporterades med järnväg till Boden södra som låg placerad bara några meter från magasinets baksida. På markplanet fanns intagningsholkar där säden skottades ner. Sedan fördes den in i byggnadens mittparti med en enkel men sinnrik skruvanordning. Där tog elevatorer vid och förde upp säden till vindsvåningen med hjälp av skopor som satt fast på elevatorbanden. På vinden torkades sedan säden i speciella bingar. Därefter gick den automatiskt genom en rensningsmaskin för att sedan bli klar för leverans och transport ner till entréplan. Där fanns en automatisk våg som kunde ställas in på antingen 50 eller 100 kg. Säden vägdes och fördelades i 100 kg-säckar som sedan levererades ut till förbanden runtom i övre Norrland. Det var en enkel men noga utförd konstruktion, som gjorde att den ofantliga mängd havre man tog emot inte förstördes av fukt eller skadedjur.

Havremagasinet ritades av arkitekten Erik Josephsson, huset bärs upp av totalt 288 träpelare som är placerade runt om på de sju våningsplanen, totalt 3600 kvm. Under tiden som centralförråd bestod magasinet av 48 bingar som sammanlagt kunde förvara upp till 2000 ton havre. I kristider, som under andra världskriget, var alla bingar alltid fyllda.

Idag är Havremagasinet förklarat som ett av Bodens byggnadsminnen, och sedan 2010 har magasinet transformerats till att bli en av Sveriges största konsthallar.