I dag drivs militära fordon av bensin eller diesel. Så har det inte alltid varit. I tusentals år behövde man hästar för att transportera trupper, proviant och vapen.

I dag drivs militära fordon av bensin eller diesel. Så har det inte alltid varit. I tusentals år har man behövt hästar för att transportera trupper, proviant och vapen. För att kunna hålla ett stort antal hästar i rörelse krävdes stora mängder havre. Därför byggdes fyra havremagasin på strategiska platser i Sverige: Hässleholm, Karlsborg, Östersund och Boden.

Havemagasinet i Boden var under perioden 1913 till 1950 centralmagasin för Övre Norrlands Militärområde och försåg förbanden i Boden, Kiruna och Umeå med foder. När förbanden motoriserades fullt ut övertogs magasinet av Livsmedelskommissionen som använde det som upplag för brödsäd. År 1978 började magasinet byggas om till förråd. Då togs alla maskiner bort utom i en sal där några sparats av antikvariska skäl.

Sinnrikt maskineri
Den säd som levererades till havremagasinet var i regel orensad. Den lastades in via ett intag (holk) och hamnade i en uppfordringsficka. Härifrån kunde säden föras till rensverk för att sedan direkt utsäckas i 50-kilos säckar. Normalt sett rensades säden för att sedan transporteras upp till plan 7 via elevatorer (hissar). Med hjälp av roterande skovlar fördes säden vidare till olika bingar på respektive plan. Genom ett sinnrikt maskineri kunde säden sedan tappas nedåt – plan för plan – och sedan upp igen. Möjligheten fanns också att tömma en binge på plan 5 direkt ner till plan 2. Hela maskineriet – utom intagningsskruven (kuggdrev) – var remdrivet. Utrustningen var tillverkad i Tyskland.

Vandrande säd
När man ska lagra säd är det viktigt att hänsyn till temperatur och fukthalt. Därför måste säden transporteras runt i huset om temperaturen överskred 20 grader. Detta gjordes nattetid. Alla fönster öppnades. Sedan transporterades säden runt med husets rörskruvar (horisontellt) och med skovlar på band (vertikalt) . Från plan 7 ner till plan 2 och sedan upp igen. Så vandrade säden runt tills temperaturen sjunkit. På samma sätt torkade man säden om den var fuktig. När havremagasinet var i drift var endast nedre plan uppvärmt. Så det måste ha varit olidligt kallt för att vara ett inomhusjobb. För att inte tala om hur varmt huset kunde bli om somrarna.

Tor-Gunnar Augustsson
Tor-Gunnar arbetade vid Havremagasinet från 1939 till 1950. I början var det stora problem med råttor. Dem försökte man bekämpa med att krossa glas till ett pulver som spreds där man trodde att råttor­na hade sina stråk. När råttgift började användas uppstod andra problem. Hanteringen av säd förde med sig damm och med dammet spred sig råttgiftet. Det var inte dödligt men det orsakade diarréer. Andra vanliga problem var klämskador. Jobbet var hårt och bestod bland annat i att lossa 100-kilos jutesäckar från järnvägsvagnar. Sedan skulle säckarna tömmas i ett intag (holken) för vidare transport i magasinet.

Arbetstid: måndag–fredag 07–17, lördag 07–13.
Lön (1939): 67 kronor/vecka.
Semester: Sex dagar.

Snabb beredskap
Armén var i behov av säd dels för omedelbar användning, dels att ha i beredskap. I magasinet kunde säden hanteras på fyra olika sätt.

1. Ingen rensning eller vägning.
2. Endast vägning.
3. Endast rensning.
4. Både rensning och vägning.

Att förvara säd över längre tid krävde ständig översyn, så att den inte ruttnade eller tog annan skada. De olika alternativen innebar att såväl orensad som rensad säd kunde förvaras i magasinet.

I 48 bingar kunde totalt 1 920 ton säd förvaras.
I kristid, som under Andra världskriget, var bingarna alltid fyllda.

historia1historia2   Elevatorband