Vi kommunicerar globalt – en restaurangs betyg i Bangkok, ett par designade skor från Stockholm eller en lägenhet som är till salu i Umeå – är bara ett musklick bort. Med fyra miljarder användare 2018, förändrar internet vår uppfattning av platsen, landskap och avstånd.

Verkligheten smälter samman med en virtuella värld, och blir till omedelbar tillgänglig information, på olika sätt. Vi upplever ständigt nya kombinationer av en analog verklighet blandat med digital information, och det blir allt svårare att skilja dem åt i takt med varje ny generation av teknik.

Det virtuella och nästan oändliga landskapet skapar ett tillstånd av translokalitet, där närheten ändå får representera verkligheten genom en binär kod som kommer till oss från den största maskin mänskligheten någonsin skapat – nämligen internet.

Datacentren har blivit fabriker i vår tidsålder. De kopplar samman människor och maskiner från hela vårt jordklot och informationen blir till resurser som vi kan förädla och använda. Norrbotten är ett av dessa industriella nav i detta immateriella och globala komplex där internet och den digitala ekonomin får manifestera sig i en fysisk värld. Boden har blivit värdstad för bitcoingruvor och i Luleå ligger numera ett av världens största datacenter, båda städerna är blomstrande ”startups” i länet. Samtidigt som landsbygden i Norrbotten ser nya ekonomiska utsikter som skapar arbetstillfällen på virtuella kontor där det finns fungerande internetuppkoppling. Dessutom fortsätter de regionala myndigheterna att arbeta för fler etableringar av datacenter i Norrbotten, i hopp om att stärka den digitala industrin som skapar både jobb och lockar till sig allt fler aktörer till den digitala sektorn.

Inom kulturen är biblioteksarkiv och muséala samlingar från hela välrden, enkelt tillgängliga i nästan alla hem. Inspelninga r av teaterföreställningar, konserter och filmer är lättillgängliga för alla, när som helst och var som helst. Men hur skiljer det sig från att titta på en kulturproduktion hemma i soffan, jämfört med att se på en digital skärm eller att njuta av det i verkligheten, tillsammans med människor som delar ett gemensamt intresse?

Havremagasinet var – efter sin primära funktion mellan 1913 till 1971 ett foderlager med havre till militärens hästar – även ett förråd för tusentals av de militära kartor som användes i försvarsmaktens militära övningar. Idag hittar vi spår av 80- och 90-talets digitala infrastruktur i huset som en gång fyllde en funktion men som övergavs en andra gång då försvarsmakten avvecklade kartlagret i byggnaden i början av 2000-talet.

Digitalisering har inte bara förändrat vårt samhälle och vår omgivning, utan också hur vi uppfattar verkligheten och hur vi beter oss mot varandra, den förändrar även vårt emotionella landskap. Informationsåldern tillåter en fri utveckling så att vi når ut i världen på ett nytt sätt, den förändrar också vårt beteendemönster på ett fundamentalt sätt vilket på sikt kan komma att ändra våra kognitiva förmågor. Hur resultatet av digitaliseringen påverkar samhällsutvecklingen, vår sociala struktur och människan på det individuella planet kan vara svårt att bedöma på grund av hastigheten i den komplexa förändring som vi ständigt konfronteras av. Till exempel, den korta period av optimism som slog igenom i samband med Arabiska våren, som förändrade vår uppfattning om samhällets demokratiska potential.

Vilken är den egentliga drivkraften bakom denna snabba utveckling? Vad är det som driver den framåt och hur förändras organisationen i vårt samhälle? Hur kan vi som medborgare bidra till att styra utvecklingen? Är det en förutsättning för global jämlikhet eller kommer den att öppna portarna för en nyliberal ekonomi? Kan utvecklingen vända sig mot vårt demokratiska samhälle? Och sist men inte minst; på vilket sätt kan konstnärernas perspektiv bidra till att vi reflekterar över denna enorma effekt.