BEFRIELSE - En återblick på förloppet

På tisdagen den 25 januari 2011 marscherade tusentals egyptier i protest mot Mubaraks regim. I Kairo var ”Midan Al Tahrir” eller Befrielsetorget målet för de tillströmmande demonstranterna. Det var ett betvingande gemensamt ögonblick som sedan ledde till en berg- och dalbanetur som egyptierna fick utstå under löftet om en övergång till demokrati.

“LIBERATION – A Process Review” (BEFRIELSE – en utvecklingsprocess) är ett konstprojekt som presenterar fem egyptiska konstnärer som alla har varit aktiva i den egyptiska revolutionen. De utvalda verken återkallar milstolpar i händelseutvecklingen under de femton månader som följde efter den första revolutionära vågen i Egypten.

Den 28 januari, “Raseriets fredag”, marscherade hundratusentals människor mot Befrielsetorget. Det blev en dag av väldiga sammandrabbningar med kravallpolisen. Hundratals människor offrade sitt liv för sina ideal.

På natten sittstrejkade demonstranterna på Befrielsetorget. Vid den här tidpunkten upplevde folket att de fick stöd av militär personal och armén betraktades som revolutionens räddare.

Den 2 februari trappades våldet upp då Mubaraks anhängare invaderade Frihetstorget i den beryktade ”Kamelstriden”. Några anfallare stormade in på hästar och kameler i vad som framstod som en surrealistisk scen.

Den 11 februari, ”Avgångens fredag”. Mubarak avgick och överlämnade makten till the Supreme Council of Armed Forces (den egyptiska militärens högsta ledning), SCAF. Revolutionen hyllades som en framgång och egyptierna kände lättnad och optimism. Det skulle dock snart komma att vändas till ursinne!

SCAF fick nu all makt, och de, som tidigare hade betraktats som revolutionens väktare, började nu motarbeta revolutionära handlingar och krav. Deras metoder var ofta våldsamma, med en prägel av medeltida brutalitet, och egyptierna upplevde sig fångade i en fälla, lidande av känslor av förräderi och utan framtidstro.

Alltfler människor insåg att SCAF inte längre var revolutionens beskyddare, utan snarare dess motståndare.

Under de följande månaderna uppenbarades den pågående maktkampen inom SCAF, och det nya parlamentet, med en islamsk majoritet och rebeller som till övervägande del var liberala och sekulära, röstades fram. Ett år efter revolutionen visade en rapport av the International Federation of Human Rights  att SCAF inte hade upprätthållit grundläggande mänskliga rättigheter. Flera källor hävdar att övergångsperioden har bevittnat mer dödande, fler arresteringar och ett stort antal civila i militära rättegångar än tiden under Mubaraks styre.

Den 30 juni, 2012, överlämnade SCAF styret för landet till en vald, civil president. Det framstår dock som en fars att makten gick till Muslimska brödraskapet som hela tiden stöttat alla de offensiver SCAF genomfört i syfte att slå ner den egyptiska revolutionen.

Under 18 månader har vi vridit och vänt oss; fångats i onda cirklar, för att slutligen hamna i en situation med mycket få alternativ att välja mellan.

Hur Egypten ska gå vidare är en gåta, då utmaningarna är så många. ”Befrielse” ropade vi, men vi mötte många hinder under processen. Revolutionen i Egypten fortsätter, den är långt ifrån över.

Nagla Samir, Curator

Kairo – Juni, 2012