I sitt arbete vänder sig Samolet till det som är naturligt i människors relationer, bryter ner och ser på det genom sociala, politiska och digitala filter. Alla hans projekt har en komplex dramaturgi; från komedi som påminner som sitcom (situationskomedi) till det sanna dramats personlighet.

Samolet tolkar bilder av en postmodern personlighet genom känslomässig instabilitet, och visar på en jämförbar sårbarhet i den digitala världsrymdens globala informationsprocess, den som vi kallar post-digital.

Igor Samolet arbetade från början med direkt fotografi, men går allt mer över till vad han kallar perfomativt fotografi där han själv sätter ramen för simulerade situationer och möjliga scenarion. I hans senare projekt (till exempel Berusad bekännelse) använder han personliga fotoarkiv för att skapa 3D-objekt och utforskar formbarheten i bilden och hur den interagerar med den skulpturala formen.

Till utställningen Digitala Landskap presenterar Igor sin nya installation; Marshmallow med Marshmallowsmak. Här låter han verkligen rummets volym expandera genom att använda olika objekt som skapar så kallade digitala fönster. Textila former får representera förkroppsligade bevis av våra liv på webben, genom varierande notiser, Facebookinlägg, skärmdumpar av personliga korrespondenser och mycket mer. Han bygger en ny bisarr arkitektur, som antingen liknar romerska triumfbågar eller gamla ryska kyrkor. Hela arrangemanget i installationen blir en slags hybrid verklighet av sällan skådat slag – ett materialiserat flöde av information där vi verkligen lever våra liv; internets mediala arena.

Inte bara ryska, utan också svenska urklipp från korrespondenser och inlägg är sammanvävda i textilen, och expanderar den digitala kontexten för att poängtera det allmängiltiga i de digitala mediernas utrymme. Utanför fönstren öppnar sig ett tyst vinterlandskap, som ökar kontrasten till det öppna virtuella fönstret med sitt kaotiska installationslandskap.

Det finns kinetiska (rörliga) objekt i installationen, selfies placerade på robotdammsugare. Det är värt att notera att Roomba, en stor tillverkare av robotdammsugare, hade intentioner att sälja kartor av människors hem, kartor som genererats av deras produkter, i syfte att förbättra hörbarheten hos våra nya vänner där hemma, de intelligenta assistenterna Alexa och Siri, med flera. Det här är bara ytterligare ett steg i hur vårt personliga utrymme blir allt mer transparent och hur det i sin tur leder till att begrepp som integritet börjar likna ett föråldrat koncept.

Verkets namn Marshmallow med Marshmallowsmak referar till något som inte finns: marshmallow smakar tillsatser, den tillagas inte från grunden av riktiga råvaror. Igor Samolet valde titel som smak av marshmallow för att dra parallell till ett lands lögner i det ryska internet. Konstnärer avslöjar här ett verkligt och sant landskap genom sin egna personliga historia. Som när innebörden och essensen av Carol Hanischs artikel ”Det privata är politiskt”, förvanskats hårt och förändrats i medias publicering, när det personliga verkligen blir publikt. Inför nya rörelser och viktiga händelser som exempelvis #metoo, där skärmdumpar från personliga korrespondenser blir bevis för våld, diskriminering och trakasserier; då upphör verket att bara vara en oskyldig lek.

Konstnären flörtar och avslöjar bara delar av sitt privatliv som inte sätter honom själv, eller hans omgivning i dålig dager på något sätt. Därmed tar Igor ett viktigt steg, otänkbart i dagens Ryssland; han suddar ut gränserna mellan det personliga och offentliga. Bilderna på tyget blir bara roliga, selfies och lekfulla chat-rum som blandas med skärmdumpar av obehaglig nyhetsrubriker, där ryska minnen förlöjligas på ett sarkastiskt sätt eftersom det inte finns något annat alternativ för att klara sig i ett förlamande samhälle. Skrattet blir till en defensiv reaktion på det ej kontrollerbara i obehagliga och hotfulla situationer. I hjärnan finns en försvarsmekanism som gör att vi inte tvivlar på vår egen förmåga när vi känner oss handlingsförlamade om vi hamnar inför något hotfullt och skrämmande. Ofta nyheter som media försöker blåsa upp i slagkraftiga rubriker för ökad lösnummerförsäljningen. Samolet pratar om vår totala försvarslöshet inför den informativa tsunamin, där vi alla är utsatta för de privata företagens allseende öga, och kanske ännu mer i Ryssland där ett helt vanlig inlägg, kan beröva en friheten i ett land där ett redan tufft klimat råder i ett allt mer hårt digitalt landskap.

Vera Trakhtenberg, konstkritiker