Bor och verkar i Bogotá, Colombia

Ur en vetenskaplig synvinkel definieras liv som något som består över tid, som något som förändras och utvecklas. Med den här definitionen räcker en mänsklig livslängd inte till för att vi ska kunna greppa hela spektret av liv. Man skulle kunna säga att saker som vi betraktar som icke-levande, som till exempel planeter eller klippformationer, kan besitta liv som vi inte förmår uppfatta: de rör sig och förändras i ett mycket långsamt tempo, de har ett ursprung och framför sig ett troligt slut.

Dessa tankar om gränserna för liv har ständigt funnits närvarande i Adriana Salazars arbeten, först subtilt men efterhand allt mer direkt och tydligt. Hon har skapat maskiner som efterapar mänskliga gester och handlingar och hon har, med hjälp av mekanik, gett liv åt gamla föremål, döda växtdelar, stockar och uppstoppade djur. Genom sina arbeten har hon kommit att reflektera över likheten mellan växter, djur och föremål som vi betraktar som utan liv.

De verk av Adriana som visas i Gender Heart uttrycker att föremål kan ha eget liv. I Samba finns på samma gång kroppen och hur den använt sina föremål osynligt närvarande; dess vanor och gester. I Self Portrait (Självporträtt) börjar en spegel skaka när man kommer nära den för att betrakta sig själv, därmed blir spegelbilden suddig och syftet med spegeln blir det motsatta mot vad den antas vara skapad för. Spegeln avslöjar sin sanna natur: en spegel är, av naturen, något som förvränger, och något som reagerar på vår närvaro.

Adriana säger att kön är något som kan betraktas som något man förvärvar genom kulturella och samhälleliga normer, och inte nödvändigtvis något som man fötts med, något som är biologiskt och bestående. Enligt samma tankegång kan föremål fungera som triggers av könsvariationer och kan också vara medel för att avkoda och konstruera kön. Att ha på sig ett särskilt klädesplagg på ett särskilt sätt eller att använda speciella gester kan vara några av många sätt att konstruera kön.

Adriana anser att det är viktigt för konst-närer, likaväl som för alla medborgare, att på något sätt försöka påverka samhället. Konstens inverkan på samhället är många gånger inte omedelbart synlig eller uppenbar vid en flyktig blick: den kan verka genom en förändring av perspektivet, en förskjutning av tingen, eller genom att signalera om eller peka ut oupptäckta obeaktade tillstånd som hittills passerat obemärkta.

www.adrianasalazar.net