Julia Bondesson har sin konstnärliga bas i skulpterandet. Hon laborerar med kroppen som referens och närvaro och lyhördhet inför det material hon arbetar med påverkar skulpturernas form. Därefter blir rörelsen i skulpturerna och i miljön runt omkring viktig och hon placerar dem i ett sammanhang för att iscensätta det ämne hon arbetar med.

Julias erfarenheter från dans och dockteater är viktiga influenser i hennes konstnärskap och hon har studerat traditionellt handdocksspel under Mästare Hsu Wang och hans teatergrupp Hsiao Hsi Yuan Puppet Theater i Taiwan. Spelen som uppförs i templen, för gudarna, är moraliserande och handlar om kampen mellan gott och ont. Dess karaktärer är förenklade och indelade i olika kategorier av personlighet, kön och art: från god till ond och hela spekt-ret däremellan. Med denna kunskapsbas gestaltar Julia tidlösa arketyper i porträttform. Porträtt av människor som passerat och gjort intryck. Främlingar som sagt något viktigt om vår tid.

Frågeställningarna Julia arbetar med utgår från personliga erfarenheter, samtidigt som hon i sin konstnärliga praktik strävar efter det generella – det universella. Kropparna i hennes verk är könlösa; där finns luckor som betraktaren kan fylla med sina egna erfarenheter. Hon vill gestalta livet och ur detta väcks fundamentala frågor om hur det är det att leva som människa idag.

Julias verk i Gender Heart handlar om vilka de mest karaktäristiska mänskliga egenskaperna är, de som skiljer oss från andra djurarter. Det är ett porträtt av en träskulptör som levde för 100 år sedan men nu har iklätt sig en roll och gestaltar en fågel. Verket ställer frågor om hur det känns i kroppen att iaktta, imitera och identifiera sig med en annan varelse. Eller till och med förvandlas till den. Hur långt kan och vill vi sträcka vår inlevelseförmåga och förståelse för en individ av en annan art? Vilka egenskaper länkar oss samman? Vilka regler gäller när vi spelar våra roller som människor?

Julia menar att konstnärer kan tillföra fler dimensioner till en politisk diskussion genom att väcka betraktarens egna frågor. Språket är i sig en abstraktion och innebörden i det vi försöker uttrycka är så mycket större än det som kan formuleras i ord, men genom konsten kan man säga saker som skulle låta naiva om man försökte uttrycka dem verbalt. Medan andra medier behöver filtrera och förenkla för att nå fram, har konsten en möjlighet att vara komplicerad vilket gör den kraftfull och viktig.

www.bonju.org