Klaudia Stoll beskriver sitt konstnärskap med orden: Alltid lekande! Gränsöverskridande! Hennes arbeten rör sig kring frågor om identitet, det fysiska och tillvaron och utvecklas ur hennes upplevelser, det hon erfar och känner och ämnen som berör henne på något sätt.

I videon My glitzer fat (Mitt glittrande fett) riktar hon kameran mot det hon upplever som sina problemområden: hennes bröst, mage och höfter. De mjuka små fettkuddarna och valkarna rör sig rytmiskt, nästan som i en magdans, medan hon trummar på dem och försöker att bearbeta dem som om de var ett skulpturalt konstverk. Videon skapades under en en timmes lång inspelning, där hon ifrågasatte våra kropps- och skönhetsideal.

Kultur, religion, mode och tidsandan påverkar våra liv, vårt beteende och våra kroppar på olika sätt genom utbildning, familj, samhälle och media. Den stora frågan är vilken sorts stil, vilket uttryck, vilket mode och vilken kropp jag kan välja och i vilken utsträckning mina val är medvetna respektive omedvetna. Vem kommer jag att vara? Vem är du? Hur definierar du dig själv? Hur identifierar du dig med den grupp du hör till? Är kroppen en levande, iscensatt skulptur? Klaudias arbete behandlar och leker med könsroller.

Den mänskliga visionen och samhällets mål är att upprätthålla och försvara varje människas lika värde. Men ser du till fakta är verkligheten världen över betydligt mer komplex. Klaudia exemplifierar med konstvärlden: i nästan alla grupputställningar utgör kvinnorna mindre än 50 % av de deltagande konstnärerna, försåvitt temat för utställningen inte är ett feministiskt ämne. Kvinnliga konstnärer är underrepresenterade i museernas samlingar och på gallerier idag, liksom de har varit historiskt sett. (Såsom Guerilla Girls har påpekat i sin forskning ända sedan 1985.)

Klaudia anser att all konst är politisk. Ett prövande. En sorts sammanbrott. Hon refererar till de radikala och politiska aspekterna av Christoph Schlingensiefs konst och uttrycker att konst måste vara socialt engagerad; att konstnärer måste reflektera över samhället. ”Jag kan inte vara stum inför de frågor som omger mig. Jag behöver kommentera det och jag måste fundera över hur jag kan förändra världen. Jag tror naturligtvis inte att det är lätt att förändra den, men jag tror att konstnärer åtminstone ska försöka göra det.”

Men hon tror inte på att konst kan leverera färdiga svar på samhälleliga frågor.

Klaudia säger: ”För mig har konst inga svar. För mig är konst en poetisk reflektion.”

www.klaudiastoll.com