Brita Weglin, född 1946 i Alfta, Hälsingland. Bor och verkar i Luleå sedan 1979.

Ur Bror Zachrissons (1907 – 1989) mångfasetterade måleri som prövar både motiv och stilarter, teman och språk, inkluderas här två arbeten. Brita Weglin, oförvägen och företagsam konstnär i många medier och uttryck, är Zachrissons partner i Pendang, hon har själv valt ut Legenden, en fauvistisk eller primitivistisk fantasi där arton kvinnor på rad hälsar solen, ackompanjerade av svanar, i ett lite avigt stiliserat landskap och Högmässa, en kyrklig interiör i ett mer dokumenterande måleri men likväl med lite skruvade färger och ett bitvis liksom hopvikt rum.

Brita Weglin organiserar sitt bidrag direkt och uttryckligen i gensvar till dessa två målningar, ordnar ett sakralt och profant rum i sin installation, och både väljer ur sin omfattande produktion samt producerar en rad nya arbeten för dessa två rum. Motiviskt öser Weglin i sin konst ur en rik källa av referenser – uppväxt och bakgrund och den egna livsvärlden, mytologi och kulturhistoria, opera, populärkultur. Också tekniker och medier är i plural. Emalj, akvarell, broderier, grafik, bronsskulptur, objekt, collage, för att nämna några. Weglins konst är mångsidig, omväxlande, verkar på flera fronter. Men det finns tonfall som återkommer, drag som förenar, accenter som sammanbinder. Weglin är ingen realist, konsekvent expressiv, med tonarter som vetter lika mycket mot det burleska som mot det stränga; kärv och gräll, brutal och ömsint, på samma gång. Och i centrum för all uppmärksamhet är den mänskliga gestalten, porträttet ja, men än mera mänskliga scener, situationer, tillstånd, allegoriska eller verkliga.

Så laddas också här Weglins kyrkliga rum med porträtt av biskopar, allvarliga, stelbenta, hötter med fingret, och andra mansgestalter. Och det profana rummet är en kavalkad av kvinnliga protagonister. Som Theda Bara, idag bortglömd stumfilmsstjärna från tidigt 1920-tal, Medusa, grekisk gorgon vars blick du ej ska möta, romerska gudomen Sulis Minerva, och en träskkvinna i sjöjungfrukropp. Bland annat. Det är också, i all mångfald, något omisskännligt Weglinskt i allt detta. Vilket syns, smakar, känns och doftar också i dessa bidrag.

Text: Jan-erik Lundström


 

Jag har valt två bildelement från Bror Zackrissons konst: det naivt kyrkliga och det romantiskt kvinnliga.

Jag har velat skapa disharmoni med dessa, och på så sätt få dynamik i utställningens kommunikation med åskådaren!

Brita Weglin, 2016