Född i Jokkmokk 1951. Bor och verkar i Luleå.

Lennart Holmboms triptyk Nyis kunde vara en explicit replik på Bohmans Vårvinter, om än det här är första snön som vilar på mark och granar och isen som just lagt sig på vattendraget i bildens mitt, med höstaftonsolen vars sena strålar dröjer sig kvar vid trädtopparna. Men med ett snarlikt dovt tonfall, med likartade nedtonade färger, en bild av ett brytningsskede, ett tillstånd på väg in i ett annat.

Nyis stod i det närmaste färdig i ateljén när Lennart Holmbom fick inbjudan till att ställa ut på Havremagasinet tillsammans med Sven Bohman; ett oväntat möte med en konstnär som Holmbom samtidigt var väl bekant med, inte minst som färghandlare som försåg honom med både material och goda råd under de år Holmbom själv bodde i Boden. Lennart Holmbom är landskapsmålare i flera tonarter, från en lyrisk och meditativ realism till ett ibland närmast impressionistiskt spektralt måleri där ljuset självt är motiv och liksom antar fysisk kropp på målarduken. Naturen, skogen, vattendragen, likväl som kulturlandskapet från regnblank landsväg till kvartersgatan i aftonmjukt motljus. Just eftermiddag, kväll, till och med natt, eller vinter, eller det nedsläckta ljuset under snöfall eller regnoväder gestaltas gärna av Holmboms pensel. Men Holmboms motivkrets omfattar lika gärna stillebenet, en interiör detalj, en minnesbild från en barndomseftermiddag vid badstranden; allt i ett finstämt, melodiskt och hängivet måleri. I små kvadratiska målningar, varav ett antal nygjorda för denna utställning i direkt konversation med Bohman inklusive små citat, fördjupar sig Holmbom i fragmentet, utsnittet, observationen eller reflektionen över ett ögonblick, hur att omhänderta en form, en färg- eller ljushändelse till bild.

Sven Bohman (1919 – 2007), amatörmålare och järnhandelsföreståndare med färg som specialitet, var som konstnär amatör med landskap i olja som sitt främsta motiv, Bohman målade in på 1990-talet, och gick bort 2007 som sista av Bodenskolans konstnärer. Bohman målar lyriska natur- och kulturlandskap, någon interiörbild ibland, ofta eleganta diagonala kompositioner med både livfull koloristik och mera avskalat monokrom palett. I Vårvinter (1980) har isen just lämnat en bäck så att vattnets blåsvarta tyngd kontrasterar mot kvarvarande snö, issjok och nakna björkstammar i en effektivt rytmisk bild med en nära svartvit färgskala.

Text: Jan-Erik Lundström