Den forne sovjetledaren Nikita Chrusjtjov sade i tidskriften Soviet Union år 1962: ”Vår kamp och våra handlingar styrs av ett enda syfte – att bygga, skapa och arbeta för att folket alltid ska kunna leva bättre och vackrare”. Erich Honecker, mannen på den högsta positionen i Östtyskland, sade femton år senare: ”Vår tyska demokratiska republik kommer att bli vackrare och samhället säkrare”. 

Retoriken var vacker, men de faktiska resultaten fick en annan genklang. Denna drastiska dialektik väckte intresse hos Kalle Lampela. Han ville undersöka utopin om ett vackert och lyckligt liv som utvecklades under det kalla kriget i socialistiska tidskrifter, främst GDR-Review och Soviet Union. Han fascinerades av den tydliga diskrepansen mellan propagandans lyckliga skildringar och de tuffa och cyniska vardagsförhållandena i verklighetens socialistiska stater och dess likheter med samtida politisk turbulens. Arbetet med tidskrifterna blev en konstnärlig forskningsprocess där han analyserade det socialistiska bildspråket genom att rita olika variationer av det på papper och kartong i svartvitt och med färgpennor i stor skala.

Det finns en optimistisk tro på det högre syftet – eller i alla fall ett sken av det – i uttrycket hos de människor som Lampela tecknade. Deras blick är fäst vid horisonten, där något som möjligen kan bli verklighet väntar. De blickar mot det högsta politiska idealet: den fria världen som politikens högsta mål och en maktöverföring. Vi kan inte veta vilken sorts paradis det är och inte heller Lampelas teckningar säger det rakt ut. Hans målningar hänvisar till en utopisk, abstrakt, men då och då även gripbar rörelse och ett politiskt tryck, kraften i hopp och drömmar. I korthet uppvisar hans målningar den dialektiska dynamik som under den socialistiska utopin endast existerade på fotografier och i texter som mpngfaldigades i propagandatidskrifter, men som trots det var en verklig utopi, som trycktes, distribuerades och delades.


Kalle Lampela (f. 1973) är född, lever och verkar i Rovaniemi, Lappland, i norra Finland. Hans konstnärliga arbete baseras på forskning och visuella tolkningar av sociala och ideologiska frågor som handlar om makt och utopi, särskilt i den verkliga socialismens bildspråk. Lampelas främsta visualiseringsmedium är tecknandet.

År 2012 tog Lampela en filosofie doktorsexamen vid fakulteten för konst och formgivning vid Lapplands universitet i Rovaniemi. I sin doktorsavhandling behandlade han visuella konstnärers attityder till att använda konst på ett socialt och ekonomiskt sätt och inriktade sig på frågan om huruvida konst har en samhällskritisk funktion. Doktorsavhandlingen består av skriftlig forskning och två utställningar, samt en intervention som konstnärlig produktion.

Kalle Lampela forskar inom konst och undervisar som universitetslektor vid fakulteten för konst och formgivning vid Lapplands universitet.