For english translation – scroll further down the page

Tic-Tac-Toe, 2021.
Installation med skägglav, rallarosfröer, tunna stockar, rötter, huggna grenar, stenar, filtduk och kolritning. Foto: Hans Granqvist.

TIC-TAC-TOE

Birgitta Linhart

Tic-Tac-Toe, 2021

Installation med skägglav, rallarrosfrö, tunna stockar, rötter, huggna stenar och kolritning.

 Naturmaterialet bestämmer alltid formen och berättelsen i mina utställningar. Skägglaven visade vägen i denna. Formen av en bår kom mellan olika tester och etsade fast sig i mitt minne starkt och bärande. Under två år växte idén fram.

Skägglaven är en av jordens tentakler. Där den växer är skogen orörd och utan miljögifter. När Havremagasinet presenterade tema Jorden under 2021 tänkte jag, här kan skägglaven berätta sin historia. Rallarrosorna sökte sig oväntat in och berättade om ombonade fågelbon.

Tillståndet i skogen är alltjämt magiskt och fyller en med ro. Den skönheten vill jag ingjuta i var och en som en påminnelse om vad vi har och vad som är värt att värna.

Rötterna är ritade med kol efter ett platsspecifikt verk; ”Pray”, som jag gjorde i Finland i somras. En del av det verket var ett träd med alla sina stora rötter kvar. Jag brände allt kolsvart och tänkte mig jorden sådan. Rötterna i TIC-TAC-TOE är större och mäktigare. Som moder jord, likt en gud målad på en altarvägg.

Istället för altare, där man ger sina gåvor och tillber sin gud, finns här luffarschack. På engelska kallas spelet Tic-Tac-Toe. Namnet blir en ordlek för utställningen. Ett spel, en lek, att man ”gamblar” (med naturen), men också ljudet av en klocka som tickar. Tic-Tac, Tic-Tac.

Birgitta Linhart


Rallarros

Även kallet mjölke eller mjölkört. Latin: Chamerion Angustifolium. Rallarros tillhör vår nödmat enligt “Handbok överlevnad” Svenska armen. Hela mjölkörten är ätlig, rot, blad, stjälk och blomma. Du kan också pröva den även mot hicka, då den anses vara milt kramplösande.

Rallarrosens stjälk äts som sparris. Det är de färska C-vitaminrika skotten som tas tillvara. Det är av högsta vikt att ta dem medan de är mjälla, då de senare blir beska och hårda. Mjölkörtsskotten tillagas som sparris med förvällning och servering. Skotten kan också ätas färska, hackade i sallad eller stek dem lätt och krydda med salt, peppar och en skvätt citron.

Mjölkörtsblad är även ett utmärkt te. Detta bruk kommer från Ryssland och där har rallarrosteet ett eget namn “Ivan-te” och har sitt ursprung från medeltiden.

Rallarosens rot kan bli till mjöl men dock något bitter smak. Av den vita roten rensar man bort den bruna mittstängeln och förväller sedan roten. Därefter torkar man och maler mjöl av den. Rotstocken innehåller 16% stärkelse.

Källa: https://www.alterhedens.se/halsa-i-bar/rallarros-mjolke-mjolkort/


Lavar

Lavarna är en grupp växter som har stor betydelse som föda och medicin under överlevnadssituationer.

För medicinskt bruk vid sårvård är det främst gulvit renlav och skägglav som använts. Den torkade laven smulas ner i det rengjorda såret och verkar bakteriedödande vilket påskyndar läkningen. Skägglaven växer på gamla barrträd, främst i Norrland. Ofta kallar man felaktigt alla lavar som växer i träden och ser ut som ”skägg” för skägglav. Egentligen kallas alla dessa för hänglavar. Skägglaven känns igen på den vitgula färgen. Tittar man på närmare håll ser man att grenarna har en massa korta små trådar. Drar man i en huvudsträng så skall den ha som en bark som spricker med en seg mittsträng som kommer fram. Lavens gula färg kommer från ett ämne som heter usninsyra och som är bakteriedödande. Skägglaven har använts flitigt bland Nordamerikas urfolk för att behandla och tvätta brännskador. Mald skägglav (och gulvit renlav) har även använts mot mag- och tarmsjukdomar, då lavsyran inte påverkar kroppens egna tarmbakterier.

Källa: http://inivildmarken.se/vildmarksskolan-lavar-som-mat-och-medicin/


Birgitta Linharts konstnärliga praktik utgår från naturmaterial så som stenar, fröer, grenar, blad och is. Materialval är ofta anpassat efter säsong. I huvudsak är verken stora platsspecifika skulpturer och land-art vars mål är att skapa mötesplatser och portaler mellan natur och människa. Inom Linharts konst ingår även ett omfattande arbete med miljö och konstworkshops i Norrbottens och norra Finlands byar där hon hjälper orterna att finna en visuell form för sina berättelser. Hennes arbete med stenskulpturer är av stor betydelse och i huvudsak inspirerade av en medvetenhet om stenar tusenåriga livslängd.

Linhart studerade skulptur vid Sunderby folkhögskola (1994-1997). Sedan 1997 har hon regelbundet ställt ut i norra Sverige och Finland. Hon har under denna period medverkat i ett 20-tal projekt med is och snöskulpturer i Sverige, Grönland, Lettland, Ryssland, Italien, Mexiko och USA. Hon har medverkat i flera grupputställningar och biennaler så som Luleåbiennalen (2020) och ART Li Biennalen i Li, Finland (2014). Hon bor och verkar i Luleå.

///////////////////////////////////////////////////////

TIC-TAC-TOE

Birgitta Linhart

Tic-Tac-Toe, 2021
Installation with beard lichen, willowherb seeds, roots, carved stone, and charcoal drawing, 2021

Plant-based materials always determine form and story in my exhibitions. The beard lichen leads the way in this one. The figure of a stretcher came to me during preliminary work with the material, and the image etched itself in my mind. For two years, this idea grew and was formalized.

Beard lichen is the tentacles of the Earth. It grows where the forest is untouched and without pollution. So when Havremagasinet presented Earth/Soil as a theme for 2021, I thought, here is a place for the lichen to tell its story. The Willowherb came along unexpectedly and told its story of bird’s nests. The state of Forest is magical and fills you with calm, owning a sense of beauty that I would like to convey to each and everyone as a reminder of what we have, something worth protecting.

The roots are drawn with charcoal based on a site-specific work I created in Finland this summer: “Pray”. A large portion of the work was made up of a tree with all of its roots intact. I burned them charcoal black. It made me think of Earth itself. The roots in TIC-TAC-TOE are larger and more magnificent – like Mother Nature, like a God figure painted on the altarpiece of a shrine.

In front of this large drawing, instead of an altar where offerings are placed worshipping a deity, there is a game of tic-tac-toe. It is a wordplay with double meanings, capturing the essence of the exhibition – a game, a gamble with nature, but also the sound of a clock, tic-tac, tic-tac.

Birgitta Linhart


Willowherb, also known as fireweed – Chamaenerion angustifolium

Willowherb is one of our emergency foods, according to the Swedish army’s handbook on survival. The entire plant is edible – the root, the leaves, the stem, and the flowers. One could also try it as a remedy for hick-ups as it is said to have some effect on cramps.

 The stem can be eaten as a substitute for asparagus. The sprouts are rich in vitamin C and should be eaten when the plant is young, as it becomes bitter and hard as the plant matures. The sprouts may be boiled but can also be eaten raw in a salad or lightly pan-fried with some salt, pepper, and a splash of lemon. The leaves are suitable for tea brewing. This tradition stems from the Middle Ages in Russia, where the tea has its own name: Ivan-tea. The roots can be ground up to flour with a somewhat bitter flavor. Take the white root and remove the brown central stem, let soak in water and dry before grounding.

Source: https://www.alterhedens.se/halsa-i-bar/rallarros-mjolke-mjolkort/


Lichen

Lichen is a group of plants of great significance as nourishment and medicine in survival situations.

 Reindeer lichen and beard lichen have been in use for medical purposes and the treatment of open wounds. The dried and ground-up lichen is applied to the cleaned wound and acts as an antibiotic, hastening the healing process.

Beard lichen proper grows on old spruces, especially in the north of Sweden. It is often confused with other tree-growing lichens. It can be identified by the yellow-white color and by taking a closer look, seeing its thin threads. Pulling one of the threads should reveal a thin, hardened outer layer with a more rubbery thread inside. The yellow tint comes from a substance called usnic acid, which has antiseptic properties. North American first nation peoples have used the lichen to treat and clean burn-wounds. Ground-up beard lichen has been used to treat intestinal maladies since the acid does not affect the body’s own natural bacteria.

Source: http://inivildmarken.se/vildmarksskolan-lavar-som-mat-och-medicin/


Birgitta Linhart is an artist working with nature materials like stone, seeds, leaves, branches, and ice. Her choice of materials often follow the seasons.

She works mainly with large scale sculptures where site specificity is of outmost importance, always aiming to create meeting places or portals between humans and nature. She has also work extensively with environmental projects and land art workshops in villages and small communities in Norrbotten and northern Finland, helping them to give, or find a visual form to their stories. Her substantial work in stone carving is mainly inspired by the perspective that it can withstand more than thousand years.

Linhart has studied sculpture at Sunderby Art School (1994-1997). And since 1997 she has exhibited frequently in northern Sweden and Finland. Since 1997 she has done more than twenty ice and snow commission projects in Sweden, Greenland, Latvia, Russia, Italy, Mexico and USA. She has participated in many group shows, like the Luleå Biennial (2020), and ART Li Biennial in Ii, Finland (2014). She lives and works in Luleå.

 

BILDGALLERI:
(Foto Hans Granqvist)