Soloutställning

GAZA INTERNATIONAL AIRPORT – ON LAND AND AIR

Kent Klich

“Formationen flög baklänges över den brinnande tyska staden. Bombplanen öppnade sina bombluckor, utövade en mirakulös magnetism som krympte bränderna, samlade dem i cylinderformade behållare av stål och lyfte behållarna in i bukarna på planen.”  Kurt Vonneguts, Slakthus 5.

GZA var flygplatsbeteckningen för Yassir Arafat International Airport i Gaza som invigdes 1998. Flygtornet och radarstationen totalförstördes 2001 av israelisk militär i samband med den andra intifadan. 2002 förstördes även landningsbanan. Sedan dess har flygplatsen varit stängd. Inspirerad av stycket i Slakthus 5 berättar Kent Klich flygplatsens historia baklänges. Från dagens ruiner, bitarna av mosaiken som förut klädde byggnaderna, videomaterial från en flygplats i drift till byggnadsritningar och planer på framtida flyglinjer. GZA blir ett verk om den Palestinska drömmen om att häva sin isolering och kunna röra sig fritt.

Kent Klich, född 1952, är en svensk fotograf boende i Köpenhamn. Han utbildade sig i psykologi vid Göteborgs universitet och jobbade en tid som socialarbetare och speciallärare innan han började ägna sig åt fotografi. Klich är en internationellt erkänd fotograf. Han har hela tiden varit medveten om nyhetsformatets begränsningar och sökt efter sätt att berätta genom sitt fotografi så att etablerade föreställningar utmanas.  Hans fotografi handlar ofta om utsatta människor, från hemlösa ungdomar i Mexiko till HIV-positiva barn i Rumänien i ett projekt tillsammans med författaren Herta Müller. Sedan början av 2000-talet har han arbetat med att dokumentera livet i Gazaremsan. Klichs bilder präglas av samarbete och ömsesidig respekt mellan fotograf och den som avbildas, ingen liten bedrift med tanke på att Klich ofta skildrar personer i svåra situationer. Däremot lyser människorna med sin frånvaro i denna utställning. Det är just tomheten som bär den märkliga berättelsen om en flygplats utan ankomster och avgångar. Samtidigt är det i högsta grad en berättelse om människor. Flygplatsen blir i Klich verk en metafor som fungerar på flera nivåer. Den representerar resebegränsningarna och utsattheten för invånarna i Gaza . Flygandet är också en generell symbol för fred och frihet. En sönderbombad civil flygplats är som en vingklippt duva.

\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\

GAZA INTERNATIONAL AIRPORT – ON LAND AND AIR

Kent Klich

“ The formation flew backwards over a German city that was in flames. The bombers opened their bomb bay doors, exerted a miraculous magnetism which shrunk the fires, gathered them into cylindrical steel containers, and lifted the containers into the bellies of the planes…”   Kurt Vonnegut from Slaughterhouse-Five.

GZA was the code for Yassir Arafat International Airport in Gaza, opened 1998. The flight control tower and radar station where destroyed 2001 by Israeli forces during the second intifada. In 2002 the runway was destroyed as well. The Airport has been closed since then. Inspired by the words of Vonnegut from Slaughterhouse-Five, Kent Klich tells the history of the airport in reverse with photographs of the empty ruins of present day, bits of mosaic that once covered the walls of the buildings, video footage of the airport from when it was functioning and architectural blueprints and plans for flight routes in a future never realized. GZA becomes a work about the Palestinian dream to overcome isolation and to be able to move and travel freely without restriction.

Kent Klich, born in 1952 is a Swedish Photographer living in Copenhagen. He studied Psychology in the University of Gothenburg and was a social worker and special ed. teacher before he began working with photography. Klich is an internationally acclaimed photographer and he has always been conscious about the limits within the news format and has searched for ways to tell stories through his pictures, which challenge our prevailing conceptions. The stories in his images are almost exclusively stories of vulnerable people. Such as his work with homeless youth in Mexico, or his work with HIV-positive children in Romania, a projekt he developed together with Herta Müller. Since the beginning of the 2000’s Klich has been working continuously with documenting life in the Gaza strip. The collaboration and relationship of respect between photographer and the person being photographed is clearly visible throughout Klich’s work.  However, the people shine in their absence in this exhibition. It is this void of human life that tells us the strange story of an airport without arrivals and departures. Still, it is a story very much about people. The airport in Kilch’s work becomes a powerfull metaphor for the marginalization and restricted life of the people living in Gaza – flight in itself functioning as a universal symbol of peace and freedom. A bombed-out civilian airport is like a wing-clipped dove.