Att tala om Eva Zettervalls bildkonst som kraftfull och färgstark är närmast ett understatement.

Som få har hon under ett långt konstnärsliv vänt ut och in på människan, gjort henne hudlös, blottlagt nervtrådar och organ, sexualitet och ångande lust, på samma gång ofta både lockande och hotfullt.

Hon föddes och växte upp i Boden. Som ung flyttade hon till Teheran där hon gick sin första konstskola, innan hon återvände till Sverige och så småningom studier på Mejan, numer Kungliga Konsthögskolan.

Efter en nackskada hittade hon fram till collaget och därmed förändrades hela hennes bildvärld. Collagemetoden inbjöd till bildkollisioner och plötsligt kunde disparata saker mötas på ett närmast surrealistiskt sätt som inspirerade.

Här på Havremagasinet visar Eva Zettervall i sommar sin måleriska installation Röda rummet – ett poetiskt inlägg i samhällsdebatten. På konsthallen Lokstallet i Strömstad visas samtidigt hennes Julie och Jean, även det en installation inspirerat av August Strindbergs problemställningar, betraktade ur ett samtida perspektiv.

Eva Zettervalls röda rum bygger på personliga iakttagelser med andra referensramar än Strindbergs i romanen. I hennes eget röda rums privata intimitet tränger världen in likt en tsunami av information som pockar på reaktion och uppvaknande. Bland annat genomkorsas hennes rum av nya feministiska rörelser som Pussy Riot och Femen. Resultatet blir att väggarna sprängs och öppnas mot gryningsljuset. Som hon själv skriver i en kommentar: ”Tiden är en rörelse där förändrade positioner föder det nya i en aldrig sinande ström och nya konstellationer uppstår ständigt.”