Soloutställning

In Time, (I tiden) 2021

Broderi, textilkollage, enkanalig videoinstallation med ljud och tygskulpturer

I hennes utställning In Time komponerar Viktoria Anderson mot vita och svarta textilbakgrunder – en serie som reflekterar över tiden och tidens gång. Naturen, som vi förenklat ser på som en outtömlig resurs är en ständig närvaro i hennes verk. Här finns också en hotfullhet som lurar i bakgrunden. En ”varningstejp” i tyg är virad runt en av pelarna och märker ut platsen. Den vittnar om att något otäckt har inträffat. Denna upplevelse förstärks av morsekoden som fyller rummet: SOS SOS SOS… Hjälp! Klockan tickar. Ljudet kommer från videoverket Tiden Lider, en lek med ord – tidens gång och tidens lidande.  I den animerade videon ser vi en klockvisare som färdas över och eliminerar markeringar. Morsekoden, kort-kort-kort lång-lång-lång kort-kort-kort återfinns i pärlmönster broderade på textilerna. En annan återkommande symbol är elden som vårs lågor söker sig i alla riktingar.

I en serie kollage skapade av tyll undersöker Andersson ljusets brytning. Nyanserna fragmenteras i prisman, molnen är genomskinliga, det svarta mot svart i fullmånen, de varma tonerna i solnedgången eller det brandgula skenet från skogen som brinner. Som nattsländan dras vi till flamman, vi är förtrollade och står handfallna inför förstörelsen vi orsakat. SOS, klockan tickar.

I verket Heartwood finner vi trädstocken med årsringar, en annan urtavla med ett långsammare tempo, broderad med svart tråd på svart textil. Trädet verkar blöda eller är det olja som droppar – eller kanske tårar? Ett sörjande vittne till förstörelsen av årskrönikor. Hennes verk ställer djupa existentiella frågor om vår tid.

Mitt i rummet finns två stora broderier som skildrar utplånade skogslandskap. Ett fåtal trädkronor, som topparna av isberg, lämnar skövlingen och plundringen av det underliggande landskapet till fantasin. Skogen brinner och genom Victoria Andersson mödosamma och tidskrävande porträtt har det dokumenterats, precis som årsringarna i träden. Kanske representerar varje stygn en sekund. Dessa stygn verkar säga, precis som den tickande klockan som ropar på hjälp, att tiden är ute.

Victoria Andersson är född i Kiruna men nu verksam i Luleå. Hon har studerat textil konst vid HDK-Valand, högskolan för konst och design i Göteborg. Victoria har visat flera soloutställningar och medverkat i grupputställningar nationellt och internationell. Träden och tiden är en återkommande tematik i hennes arbete.

///////////////////////////////////

In Time, 2021

Embroidery, textile collages, single channel video installation sound, soft sculptures.

In her exhibition In Time, Victoria Andersson composes over white or black textile backgrounds, a series of reflections about time and it’s passing. Nature, something we assume, as an endless resource has been a constant presence in her work, however, in the context of this exhibition, a sense of threat or even emergency lingers. A “caution ribbon” or a warning tape made in textile marks the site. It suggests that something has happened. This sensation is underlined by the Morse code sound that fills the space: SOS, SOS, SOS… Help! The clock is ticking. The sound comes from her video Tiden Lider (a play on words as it can mean both “time suffers” and “time goes on”). In the animated video, a needle moves in a circular motion erasing beads, laid out like a clock, one by one as it passes. The Morse code SOS, the universal sign for help, is also repeated in the pattern formed by the beads in their layout. And fire, as an urgent metaphor expands in all directions and in different compositions.

With a series of collages made in tulle, she explores the effects of light, its refraction into prisms of color; the opacity of clouds, the black on black of a new moon, the warm tones of a sunset or the orange reflections of a forest burning. Like a moth towards the flame, we seem enchanted and thus helpless by our destruction. SOS the clock is ticking.

In the work Heartwood, the ring of a tree—a clock of another much slower tempo—is embroidered in black thread over black textile. The wood ring seems to bleed, or is it perhaps oil that drips? Or tears? From a witness saddened by the destruction it records? Her work asks the existential questions of our time.

In the middle of the room, two large embroideries depict a barren landscape. Few treetops, like the tip if an iceberg, allow us to imagine the scope of the destruction at ground level left by clear-cutting, deforestation, the industrialization of forests and excessive timber consumption; Forests are burning, and what Victoria Andersson portrays in her painstakingly slow process of embroidering, records it, like in the rings of a tree, almost as if a second could be equated with a stitch. The stitches here, like in the clock, only seem to reinforce that time is out.

Victoria Andersson is born in Kiruna, now living in Luleå. She studied Textiles at HDK – Valand Academy for art and design in Gothenburg. Victoria has had various solo and group exhibitions in Sweden and abroad. In her work, time and trees are a returning thematic.