För Erling Johansson är historieberättandet något oumbärligt. Då han växte upp i en miljö med puritanska laestadianska värderingar, där bilder, musik, blomarrangemang, eller andra vackra ting som kunde fresta människorna, så blev ord och historier viktiga för den blivande konstnären. Han berättar själv om barndomens långa vintrar då många timmar spenderades framför köksspisen värmande brasa, där han kunde lyssna till de vuxnas samtal, de historier de berättade, och hur de berättade dem. Erling föreställde sig och tänkte sig bilder till de historier han åhörde, han lärde sig översätta berättelserna till bilder.

 

Erling Johansson är mest känd för sin expressiva och färgstarka porträttkonst, gärna med andra kulturpersonligheter som modeller. Ofta har han skapat sina porträtt i offentliga sittningar, där själva måleriakten blir till ett performance i sin egen rätt. Johansson porträttkonst är inte naturalistisk, på jakt efter den avbildades yttre. Hans mål är att på målarduken fånga den porträtterades inre väsen. Utställningen här inkluderar flera av Erling Johanssons psykologiska och samtidigt visuellt kärnfulla porträtt, inklusive ett märgfullt självporträtt.

Utställningen, med urval av verk inlånade från både offentliga och privata samlingar i Norrbotten, tillhandahåller en god överblick av Erling Johanssons mångfasetterade konstnärskap. En serie impressionistiska blyertsteckningar där han med lika säker som ledig hand skildrar patienter, personal och besökare vid återöppnande av det före detta sanatoriet i Sandträsk, nu omgjort till ett rehabiliteringscenter 1984. Ett urval landskapsmålningar – ofta laddade av konstnärens karakteristiska lite surrealistiska palett – med den nordliga geografin som motiv, inklusive den ikoniska Lapporten, fjället Dundret, eller årstidshändelser som vårsolens återkomst. En lekfullt utförd sprattelgubbe modell större. Eller några av Erling Johanssons filmiska arbeten, som hans uppmärksammade konstfilm AnimaMundi där animerade tablåer kombinerades med korta filmade scener. Eller en tecknad kortfilm för barn.

Oavsett medium – måleri, teckning, skulptur, offentliga verk, eller filmer – präglas Erling Johanssons av flöden, energier, rörelse och förändring, alltid gestaltat i lysande, ja självlysande, med trygga men livliga penseldrag eller blyertsstreck, eller pregnanta former. Erling talar om att hans verk aldrig är statiska. I hans konst uttrycks och återskapas tid, även kosmos cykliska och oändliga tid, där allt är i rörelse. Det här är just nyckeln till hur essensen eller själen hos hans porträtterade personer möter en empatisk världsbild, kanske likt den stora målningen Flöjtspelande Flicka, där en precist gestaltad karaktär och person interagerar med det mytologiska motiv flöjtspelaren, allt synliggjort med Erling Johanssons särpräglade linjer och färger.


Erling Johansson föddes 1934 in Sarvisvaara, i dåvarande Gällivare socken. Han studerade vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm, 1955-1960, och vid Konstakademin i Helsingfors, 1961 – 1963. Han var lärare vid Gerlesborgs konstskola i 15 år där han undervisade i porträttmåleri. Erling Johanssons konst har ställts ut i Sverige och internationellt i separat- och grupputställningar. Hans arbeten återfinns I offentliga och private samlingar som Nationalmuseum och Moderna Museet, porträttsamlingen vid Gripsholms slott, Stockholms stad, Region Norrbotten, m.fl. Hans verk finns också i samlingar i Finland, Frankrike, Tyskland och USA. Erling Johansson har erhållit en mängd stipendier, priser och utmärkelser i såväl Sverige som i Frankrike. I 2005 blev han utnämnd till hedersdoktor vid Luleå Tekniska Universitet.