Olof Marsja bidrar med ett urval skulpturer från de senaste åren, varav flera producerade direkt för denna utställning. Marsja skapar hybrida, ympade och ihopsatta figurer och objekt, genom att kombinera bearbetade material av olika slag med upphittade ting eller bortkastade föremål, allt vilket sätts samman och omskapas till nya entiteter eller varelser. I vår digitala tidsålder betonar Olof Marsjas skulpturer materiens kritiska potential, värdet av material, texturer och saker. Hans skulpturer förankrar avatarens röst ur cyberkulturens sfär i den fysiska världens texturer och former, i en värld av erosion och slitage, där gravitationens också fortfarande gäller.

Olof Marsja samlar på saker, ting och material, sätter dem samman eller låter dem transformeras, mutera, till konstverk i sin studio. Som han själv har sagt: “Här finns saker som jag har burit med mig under lång tid och som knyter an till min personliga historia, den samiska bakgrunden, sida vid sida med sådant som jag har hittat i dikesrenen eller på lagerhyllan i byggvarulador. Renpäls, band och hudar som jag fått av släkt och vänner och samiskt konsthantverk blandas med ett par gamla gympaskor eller en plastpåse från Lidl. Sådana funna material och objekt fogas i sin tur samman med till exempel handblåst glas, noggrant snidat trä eller gjuten metall. I mötet mellan dessa olikartade och annorlunda ting och ingredienser bidrar varje komponent med individuella berättelser och erfarenheter (anekdotiska, existentiella, personliga, politiska, samhälleliga), alla vilka sedan sätts samman, förenas i och blir till större antropomorfa figurer eller mindre mer metaforiska objekt. Bruket av dessa olika material, hantverkspraktiker och tekniker inbegriper också ett slags försåtligt ifrågasättande av estetiska eller kulturella kategorier som bra/dålig, vacker/ful, samtida/traditionell, andlig/fysisk, användbar/uttjänt, värdefull/värdelös. Marsja noterar själv: “Jag hämtar inspiration från min bakgrund i duodji, från medeltida konst, populärkultur och från vardagen i den urbana metropol där jag nu bor.”

Ppez (som producerats med denna fascinerande uppsättning ingredienser: glas, björkvril, träbitar av ask, renhorn, aluminium, betong, soptunna, plåtburk, rostfritt stål) är ett viktigt verk från detta år och fungerar som ett intressant och representativt exempel på Olof Marsjas konst. Konstnären beskriver processen på följande vis: “Ppez börjar med en nahppi (ett mjölkningskärl), ett kasserat slöjdalster från min tid på Samernas utbildningscentrum, 2007 – 2009. Den kom tillbaka till mig 2016, men nu såg jag på den som en readymade. Vilket då betyder att den, precis som Duchamps urinoar, kan byta syfte eller inta en ny position. Ett underliv uppenbarade sig då i det som tidigare hade varit en nahppi. Och jag började tänka på en figur som förlorat sitt sammanhang och sin plats på jorden. Även om den här náhppifiguren nu satt trött, och hjälplöst stirrade på ingenting, så har den figuren pekat på just det landskap som nu befinner mig i. Och nu lutar den sig bekvämt mot en soptunna, med en fot vilande mot ett huvud gjort av glas. Det är ett slags monument till en förlorad plats och ett förlorat sammanhang.”

Olof Marsjas arbetsprocess genererar ambivalenta, underfundiga, och hybrida figurer, sammasatta av kroppsdelar, readymades, och processade material och objekt, vilka i sin tur bearbetar det inre landskapet av begär och mening där gränser och stabila identiteter oupphörligen upplöses. Skulpturerna iscensätter en värld som växer fram ur en känsla av att inte höra hemma, varken här eller där. Faktum är att skulpturerna på så vis ikläder sig roller som ligger bortom konstnärens kapacitet eller förmåga. Det här är okontrollerbara kroppar med mycket olika slags anatomier, vilka i sin tur hyser en uppsjö av berättelser och erfarenheter. Olof Marsjas konst är på samma gång ett oändligt underfundig och humoristiskt och ett dödligt allvarligt utforskande av identitet och sätt att finnas till, i nuet, i det förflutna, i framtiden.


Olof Marsja föddes 1986 i Gällivare och bor och verkar i Göteborg. Han har studerat vid Konstfack i Stockholm. 2019 var han en av Maria Bonnier Dahlin stiftelsens stipendiater. Olof Marsja finns representerad i Konstnärsnämnden konstsamling och i Maria Bonnier Dahlin Stiftelsens samling. Han har nyligen deltagit i utställningar vid Bonniers Konsthall, Stockholm, Galleri Steinsland-Berliner, Berlin, Galleri Box, Göteborg och Stenungsund Konsthall, Stenungsund.