Med sina rötter i en gedigen textiltradition har Hildur Bjarnadóttir färdigheter i och kunskaper om traditionell isländskt hantverk; som stickning, sömnad, vävning, virkning och broderi, i ett land där textilhantverk har en lång historia. Detta är högst ovanligt för en framstående samtidskonstnär. Bjarnadóttir arbetar med många material och tekniker som användes av henne mor, mormor, mormorsmor och andra släktingar genom tiderna. Det häpnadsväckande och fascinerande med Bjarnardóttir är hur hon radikalt uppdaterar denna tradition, hur hon undersöker isländskt hantverk med okonventionella idéer och uppsåt, allt medan hon skapar fullständigt icke-traditionella konstverk. 2012 var Bjarnadóttir nominerad till Carnegie Art Award, ett pris som årligen ges till enastående nordiska konstnärer och hennes textilbaserade konst har ställts ut vida kring, i Island och internationellt.

Bland höjdpunkterna i Bjarnadóttirs arbeten finns Re-present (2007-2009) som utgörs av ett antal par konceptuella vantar som hon gjort till sin mormor, ett konstverk som speglar alla år som hon själv fick ett par vantar av sin mormor i julklapp. Vantarna i verket är väldigt specifika och väver in aspekter av mormoderns liv i designen. Bjarnadóttir tillverkade ett av vantparen i en teknik som idag nästan är bortglömd, från en tid innan stickning var uppfunnet, och som användes av Islands första bosättare, vikingarna. Hennes Untitled (skulls) (1999), är en extraordinär version av virkade runda prydnadsdukar. Detta intrikata verk är ganska stort, det täcker större delen av ett bord, och har virkade döskallar i fransen – skallar som ger en ödesdiger antydan om dödlighet och möjligtvis våld, till ett objekt som vanligtvis är skirt och ljuvligt.

I Elemental visas Bjarnadóttir konstverk som vid första anblick verkar vara monokroma målningar i olika färger. De är de facto gjorda av handvävd isländsk ull, handfärgat med pigment från isländska växter, allt utfört av konstnären själv. Bjarnadóttir använder därmed två centrala isländska element: fårull, som varit en viktig del av kulturen ända sedan de tidigaste bosättarna, och inhemska växter. Bjarnadóttir har mycket av Island i dessa verk, medan hon också jämför och sammansmälter olika sfärer: hantverk och finkonst, vävda objekt och minimalistiska målningar.