Margrét Blöndal har en ovanlig arbetsmetod. Istället för att komma med färdiga konstverk till utställningshallen och installera dem där, tillbringar hon vanligtvis mycket tid på platsen för att fånga upp dess karaktär, känna och tänka på platsens möjligheter. När tiden är inne, när hon känt in platsens aura, gör hon konstverk direkt för och i relation till platsen. Exempelvis skulpturer så försynta och diskreta att de inte märks vid första anblick, liksom lågmälda och ändock underbara teckningar. Blöndals material är ofta påfallande ordinära. Bitar av saker som hon hittar och ser potential i, bortkastade föremål som i hennes händer plötsligt får nytt liv och poetisk mening. Bitar av gummi, tråd, blå skumisolering, plast, tyg, pinnar, plastringar, omslagspapper och ballonger är bara några material som hon arbetat med. När du möter Blöndals små skulpturer kan de först verka vara som knappt någonting, slumpmässiga. Om man stannar upp och verkligen tittar på och tar in verken, så blottar de en stark lockelse och nästintill omskakande intensitet; fängslande former, på samma gång ovårdat och utsökt, ren visuell poesi som också är fylld med känslomässig energi. Ibland är Blöndals skulpturer på golvet, ibland fästa på väggarna och ibland svävande uppe i luften. De tar hela platsen i anspråk. Trots att de ofta är minimalistiska, försiktigt uttryckta och medvetet icke-monumentala så har de maximal effekt.

Blöndals ofta försynta teckningar (vilka är en stor del av hennes arbete) är likaledes fängslande. Delvis abstrakta och delvis representationella, stundtals med referenser till delar av familje-fotografier och minnen, har dessa teckningar en nästan magisk förmåga att framkalla komplexa psykologiska tillstånd; drömmeri blandat med längtan och förlust, livsglädje blandat med allvar och kontemplation. Utbrotten av pulserande färg, på liknande sätt som färg används i Blöndals skulpturer, är särskilt praktfullt. Som i Blöndals skulpturer, kan man anta att dessa teckningar uppstår på ett djupt och sökande psykologiskt plan, från själfulla outgrundliga djup.

I Elemental interagerar Blöndal, på sitt speciella sätt, med Havremagasinet. Hon förvandlar entréplanet till sin specifika miljö och använder upphittade material i sin skapandeprocess.