“Innan jag sätter igång med ett projekt handlar min oro främst om att försöka skapa ett intelligent verk, inte ett estetiskt. Många gånger erbjuder då visuella illusioner ett intressant resultat.”

Så har Khaled Hafez sagt om sitt konstnärliga arbete och det är också något man kan se i hans verk på Havremagasinet.

Khaled Hafez är född 1963 i Kairo, och det var där han år 1992, efter många års intensiva studier, fick sin specialistexamen inom medicin. Inte långt därefter lämnade han så den medicinska banan och valde istället att fortsätta på den väg som han sedan 80-talet, bland annat genom de kvällskurser han gått, också varit inne på: den konstnärliga.

Han har därefter utbildat sig konstnärligt och tagit en mastersexamen vid Transart Institute i New York och Danube University Krems i Österrike. Som konstnär har han många uttrycksmedel. Han arbetar med måleri, fotografi, video, installationer och han använder sig gärna av olika tekniker i samma verk.

Nu bor Khaled Hafez i Kairo, där han också är verksam. Han har deltagit i ett stort antal grupputställningar i en mängd länder, alltifrån Kina till Spanien och hans verk har visats på många prominenta konstetablissemang världen över.

Ofta finns i Hafez verk en kritik till vår samtid, dess fixering vid yta och konsumism. Han avbildar ofta vad han anser vara vår tids legender och ikoner (till exempel hjältefigurer från tv-serier och filmer), men förser dem – ironiskt eller kanske sorgset – med kännetecken för egyptiska forntida, heliga gestalter. När han ställer det heliga mot det kommersiella visar han också hur allt fler värden i samhället kommersialiseras och banaliseras.

I sitt liv har Hafez korsat många sorters gränser och vistats i flera olika världar: under sina medicinstudier befann han sig i en vetenskaplig miljö, när han studerade konst i ett konstnärligt sammanhang; han växte upp i Arabvärlden men utbildade sig till konstnär i västvärlden. Han säger så här om sitt konstnärliga arbete och om sitt verk på Havremagasinet, Tomb Sonata in Three Military Movements (and Overture):

”Jag försöker hela tiden genom korsningar få fram ett visuellt språk som är tillgängligt för åskådare både från öst och från väst, som bryter ner gränser mellan dåtid och nutid, ett språk som överskrider geografiska gränser och även – på ett annat plan – tiden.”

Hafez verk är en konstruerad, alternativ plats som avskärmar betraktaren från den verkliga världen. Den för tankarna till en forntida grav, där tidigare samhällens människor ristat ledtrådar till sina sätt att leva och samtidigt behandlat den som helig: en plats för döden som en fas inför det eviga livet.

På väggarna finns ett myller av figurer och silhuetter: bilder av krig och våld som vi är vana att de levereras av media; här kommer bilderna från de krig och oroligheter som i decennier har plågat Mellanöstern. Det finns också modeller från annonser, vars gestalter och bildspråk blivit så typiserade och universellt spridda att Hafez räknar dem som del av nutidens ikoner. I det här sammanhanget, och på det sätt som bilderna arrangerats och stiliserats, blir de bärare av oräkneliga människogenerationers erfarenheter: de för tankarna till urgamla egyptiska bokstäver, bilder och symboler.