Wonderland är en fyra minuter lång film där Muhammed, en stum trettonårig pojke, berättar historien om sina upplevelser av och sin flykt från kriget. Utan ord men med gester, ansiktsuttryck och sin kropp, berättar han om de grymheter IS utsatte hans familj och grannar för under belägringen av hans hemstad Kobane. Den syriska staden i sydvästra Kurdistan hamnade i världsmedias centrum under det 107 dagar långa upproret mot IS och deras tunga attacker mot staden som startade i september 2014.

I videon uttrycker Muhammed sin traumatiska historia för kameran med energi och tydlighet. Trots sitt ovanliga sätt att berätta så framhäver hans historia de uppenbara och onämnbara saker han genomled. Hans historia lämnar oss med en känsla av vår egen begränsning. Även om vi använder alla våra sinnen kan vi knappast förstå andras upplevelser fullt ut. Som betraktare kan vi förundras och förfäras över den historia Muhammed berättar, försöka föreställa oss den, men ändå saknar de flesta av oss betraktare de referenser som skulle möjliggöra verkliga förståelse. Erkan Özgens video visar på det svåra eller omöjliga i att skildra mänskligt lidande.

Men Muhammeds berättelse inte bara trotsar alla beskrivningar på andra språk än sitt eget. Full av överlevarens livskraft och med hans oemotståndliga vilja att berätta sin historia visar videon mera på en fortsättning, kanske till och med en hoppfull nystart, än på ett slut. Detta är vad Wonderland förespråkar – ett under av det som kan komma, en hoppfullare framtid. Eller som konstnären själv uttryckt det: ”Mot alla odds berättar Muhammed, med sin stumhet, en historia som motiverar människor att stå upp mot krig”.

Harese, är ett gammalt arabiskt ord som betyder “det som kommer”. Orden för ambition, passion och vördnad härstammar från detta ord. Kameler, dessa starka och uthålliga djur som kan gå i öknen flera veckor utan att äta eller bli törstiga, tycker om att tugga på ett slags törne. Detta vassa törne kan öppna upp sår i kamelens mun, och de, kamelerna, gillar smaken när blodet blandas med den salta piggen. Men om de inte får hjälp med att få bort törnet kan de förlora för mycket blod och svimma eller dö. Det arabiska ordet för detta är också harese.

“Om jag kunde födas på nytt, skulle jag låta smälta ned alla tanks och vapen, och jag skulle göra musikaliska instrument av dem.” Inspirerad av detta citat från singer-songwriter Aram Tigran, beslöt sig Erkan Özgen för att samarbeta med en grupp krigsveterander lokaliserade nära en militärbas i Twenty-Nine Palms, Kalifornien, för att göra en ljudkomposition som kunde omvandla krigets spark till nya ljud och som kunde låta ljud som opponerar sig mot krig att horas. Dessa krigsveteraner var med i krigsoperationer i Irak, Vietnamn och Syrien och många av dem lider av trauman efter sina upplevelser, och samtidigt med en känsla av att vara övergiven av det samhälle de försvarade.


 

Erkan Özgen studerade konst och konstpedagogik vid Cukurova University in Turkiet. Sedan 1998 har han deltagit i en mängd grupputställningar i många länder, inklusive Albanien, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Iran, Italien, Israel, Libanon, Spanien, Sverige, Schweiz, Nederländerna, Turkiet, Österrike, Storbritannien, USA, Cypern, Estland, Slovenien och Montenegro. Özgen har varit residenskonstnär vid Safe Haven i Helsingfors, för IASPIS i Malmö, och vid Center for Creative and Contemporary Thought in Mataró, Barcelona. 2008 emottog han utmärkelsen “Prix Meuly” av Kunstmuseum Thun, Schweiz. Han har organiserat workshops i Beirut, Damascus, Diyarbakir och Enshede. Parallelt med hans konstnärliga arbete är Erkan Özgen också aktiv i Mesopotamian Ecology Movement. Erkan Özgen bor och verkar i Diyarbakir, Turkiet.