Susan Hillers video Lost and Found  är en komposition av inspelade röster som talar utdöda eller utrotningshotade – och någon gång revitaliserade – språk. I videon lyssnar vi till dessa röster tala till oss på olika sätt. Några sjunger, andra berättar historier, reciterar ordlistor, minns, läser upp väderrapporten eller diskuterar bilreparationer. Men många av dessa anekdoter, sånger och minnen som talarna delar med sig av, handlar också om språket självt, ibland genom att uppriktigt kommunicera en stark känsla av förlust och av sorg, eller genom att återberätta kolonialismens och moderniseringens historier vilka direkt orsakade många modersmåls och språks prekära status. Genom hela detta videoverk så finns i bild en vibrerande gul linje, där det unika ljudet av varje språkfragment från rösterna som talar till oss oavbrutet visualiseras. Denna oscillerande linje som översätter ljud till bild tillhandahåller också en slags indexikal bild, ett avtryck av den mänskliga erfarenheten av tal då det genljuder i den mänskliga kroppen. Men även om denna upplevelse av röst och tal är universell, bortom varje avgrund av tid, geografi eller individuella omständigheter, så accentuerar det bara de levande språkens skörhet och den omätbara förlust som varje språk som inte längre finns närvarande i de levandes kroppar utgör.


 

Susan Hiller (1940-2019) växte upp i Florida, USA. Efter ett år som film- och fotografistudent vid Cooper Union i New York och efter studier i arkeologi och lingvistik på Hunter College, fortsatte Hiller med postgraduate studier vid Tulane University i New Orleans, med hjälp av ett National Science Foundation-stipendium. Hon genomförde fältarbeten i Mexico, Guatemala och Belize men blev alltefterhand obekväm med den akademiska antropologins anspråk på objektivitet och skrev att hon inte ville att hennes forskning skulle bli en del av antropologins “objektifiering av levande händelsers motsträvighet”. Under ett föredrag om afrikansk konst, tog hon beslutet att lämna antropologin för att istället bli konstnär.

Sedan tidigt 1960-tal var Susan Hiller främst baserad i London. Efter flera utställningar med hennes måleri och en serie kollaborativa “gruppundersökningar”, började hon tidigt 1980-tal med project med innovativa och nya sätt att använda ljud- och bildteknologier. Med en konstnärlig praktik som kom att sträcka sig över 40 år, anses Susan Hiller vara en av de mest inflytelserika konstnärerna i sin generation. Hennes verk återfinns internationellt i såväl private som offentliga samlingar. Hennes konstnärliga gärning har uppmärksammmats genom omfattande separatutställningar på bl.a. Institute of Contemporary Arts (1986), Tate Liverpool (1996), och Tate Britain (2011). Lost and Found ställdes ut första gången på Documenta 14 (2017) i både Aten och Kassel.