Samtida norrbottniska konstnärer möter Bodenskolan.

Pendang betyder motsvarighet, motstycke, parallell, eller rent av maka/make. Ordet identifierar eller etablerar en relation, oftast en parrelation för att vara exakt, kan till och med vara en ganska intim sådan. Pendang syftar således på någon form av gemenskap, samband, eller förbindelse, tillfällig eller långsiktig, ny eller sedan länge etablerad.

Också konstens pendelrörelser genom generationer av konstnärer och deras konstverk åstadkoms i inte liten utsträckning av just relationer, av intryck och uttryck i samspel, av influenser och påverkan i samtid — mellan generationskamrater eller i samspråk med föregångare och äldre generationer. Det vill säga konsten — både konsten i stort och det enskilda konstverket — utvecklas i samtal, genom samröre och samverkan. Konsten, konstverk, uppstår inte från intet, från ingenting, men ur relationer, kollisioner, beröring, påverkan, där påverkan kan se ut på många sätt, även negativ, alltså impulsen till att utveckla något har sitt ursprung i att inte vilja repetera eller relatera till det historiska exemplet. En svindlande, vindlande kulturell dialog, eller polylog, där konstnärer språkar, bråkar, samtalar, förhandlar, diskuterar; där också konstverk pratar ihop sig, går skilda vägar eller inser att de hör ihop, rör vid, berör, eller tar avstånd från varandra, och hur det än är så för alltid förändrade i mötet med varandra.

Utställningen Pendang ordnar just sådana möten mellan fyra av Bodenskolans konstnärer — Bror Zackrisson, Sven Bohman, Stig Winnerskog samt Bodenskolans enda kvinnliga konstnär, June Montana Lorentz och fyra i Norrbotten nu verksamma konstnärer — Jette Andersen, Lennart Holmbom, Magnus Svensson och Brita Weglin. Fyra parrelationer skapas, helt sonika, över generationsgränser, en bro mellan historia och samtid, mellan samtid och historia, parrelationer som i några fall var redan påbörjade, i andra fall är helt nya. En ömsesidig och tvåvägsdialog som påverkar och förändrar och belyser i båda riktningar; Bodenskolans konstnärers 1950- och 60-tal och samtidskonstnärernas vibrerande nu, där de senares bidrag till merparten är nytillkomna arbeten särskilt producerade för denna utställning.

Text: Jan-Erik Lundström

Om Bodenskolan
Bodenskolan är namnet på den lösa gruppering av 14 konstnärer i Boden, som på 50- och 60-talen anordnade kurser, målarresor och utställningar ihop; umgicks, lärde av och inspirerade varandra. Av dessa 14 blev många väletablerade och kunde så småningom leva på sin konst, medan andra hade ett civilt yrkesliv och ägnade sin fritid åt konsten. Men de är allihop tillsammans en viktig del av den Norrbottniska konsthistorien och de var – med gnet och stret i ett mer kulturkargt klimat – med om att lägga grunden för dagens norrbottniska konstliv.
Läs mer om Bodenskolans konstnärer >>