Bodenskolan

6 juni – 30 september 2018

Bodenskolan kom att bli eftervärldens benämning på den grupp av mer eller mindre självlärda konstnärer som fann varandra genom studiecirklar och kursverksamheter. Några konstnärliga manifest skrev de aldrig, men de inspirerade och stöttade varandra, ordnade utställningar och utvecklades tillsammans.

Som stad betraktad är Boden relativt ung med en historia som är intimt förknippad med 1900-talets militära försvarsstrategi. Satsningen på det militära drog till sig människor från hela Sverige, många med kulturella intressen. Snart bildades bland annat ett konstgille som redan på 1940-talet arrangerade utställningar med flera av dåtidens stora namn – Sigrid Hjertén, Isaac Grünewald och Ragnar Sandberg, bara för att ge några exempel. Bildningstörsten var stor och under åren startades kurser i teckning, måleri och konsthistoria.

Det var i den myllan konstnärerna i Bodenskolan fann varandra. Boden blev en aktiv konststad med många yrkesverksamma bildkonstnärer och föga förvånande var det just här Norrbottens första kommunala konsthall öppnades.

Mer information om utställningen finns i Folder.

Medverkande konstnärer

Bertil Linné (1913 – 2000) flyttade från Boden till Stockholm för studier vid bland annat Konstfack. Han arbetade också under några år som assistent åt konstnären Einar Forseth innan han 1940 återvände till Boden. Hans målningar präglades av en stark koloristisk känsla och hans motivkrets var varierad, även om han gärna hämtade motiven från sina omgivningar. Han utförde flera offentliga verk, det sista var altartavlan i Mariakyrkan i Sävast församling. Linné målade in i det sista och hann under sitt liv skapa tusentals verk.

June ”Montana” Lorentz (1915 – 2007)  föddes i Montana, USA av svenska föräldrar. Därifrån tog hon även sitt artistnamn. När fadern dog återvände modern till Sverige och Montana växte upp i Boden. Som 18-åring flyttade hon till Stockholm för att studera vid olika målarskolor. Hon hann också bo i bland annat Helsingfors, Paris och Norge innan hon 1945 återvände till Boden. Montana varierade sig stil-, teknik- och motivmässigt under sitt konstnärskap och undervisade även inom konst.

Stig Sandberg (1925 – 1961) studerade under två år för Isaac Grünewald. Senare var han påverkad av Västerbottensmålaren Helge Linden och hans puristiska, detaljfattiga måleri i dämpad färgskala. Sandberg utövade sedan i sin tur inflytande på de unga Bodenkonstnärer som han undervisade i kvällskurser. Redan som tämligen ung var han en etablerad konstnär och 1952 hade han sin största utställning i Boden. Sandberg arbetade även som teckningslärare och företog studieresor till Frankrike och Spanien.

Ingvar Jigrud (1918 – 1994) Kom från Åsele, där han var född, till Boden i samband med värnplikten. Han arbetade som målare innan han kunde försörja sig som konstnär och han undervisade också under många år på Sunderby folkhögskola. Han sökte balans mellan färg och form och hans måleri hölls ihop av en stark men tyglad känsla. Jigrud hade ett flertal separatutställningar runtom i Sverige och utförde många offentliga arbeten.

Rune Wanler (1924 – 2005) Hade sin debututställning 1959 tillsammans med Stig Winnerskog. Han levde hela sitt liv i Boden och var från början av sin konstnärliga bana påverkad av Stig Sandbergs purism, men utvecklade sedan ett allt mer expressionistiskt och koloristiskt måleri. Tvärtemot de flesta andra av Bodenkonstnärerna valde Wanler oftast bort naturen och ställde hellre människan och mänskliga relationer i centrum för sitt måleri.

John Thorgren (1918 – 2000) Var en västerbottning som flyttade till Boden och gjorde militär karriär innan han på 50-talet kunde bli konstnär på heltid. Under många år bodde Thorgren i Stockholm och hans motivkrets stammade från fyra områden: fjälltrakterna, Stockholm, Boden och Gotland. Thorgren var en målare som gärna uttryckte sig i stort format och förutom naturmotiv har han även målat porträtt.

Stig Winnerskog (1930 – 1994) Närmade sig ett yrkesliv som konstnär stegvis: först arbetade han på SJ, sedan var han bildlärare och till slut kunde han ägna sig åt konsten på heltid. Winnerskog var en naturlyriker som helst av allt gestaltade Norrbottens kustland, och då sökte fånga platsens stämning och ljus. På äldre dagar blev det allt viktigare att måla och tolka det som han kallade den inre bilden.

Jean Carlbrandt (1924 – 2005) Utbildade sig på Valands konstskola och flyttade på 40-talet från Göteborg till Norrbotten. Han var målare och tecknare men utförde även olika offentliga arbeten i många städer i Sverige, från Göteborg till Töre. Därtill var han inredningsarkitekt, formgivare och illustratör. På 60-talet flyttade han till Sundsvallstrakten.

Gösta Hedström (1919 – 2005) Arbetade som posttjänsteman. Han hade en förkärlek för torrpastellen och han använde den gärna för att utföra fjällmotiv om vintern, vilket var lite ovanligare inom landskapsmåleriet. Hans måleri var utfört med finstämd känsla för naturens färger och ljus. I samarbete med Gammelstads handväveri utvecklade han textila landskapsbilder i röllakansteknik, varav många finns i offentlig ägo.

Gösta Näsvall (1918 – 1989) Var ursprungligen från Råneå, men bosatte sig i Boden. Han arbetade som lokförare hela sitt liv och fann det fördelaktigt att kombinera sitt yrke med sitt stora konstintresse. Han deltog flitigt i samlingsutställningar, bland annat i Bodenskolans (eller ”Bodengruppen”, som dess medlemmar då kallade sig) gemensamma utställning 1948 och hade senare även ett antal separatutställningar.

Sven Bohman (1919 – 2008) Flyttade under barn- och ungdomsåren runt en del på grund av faderns tjänst vid SJ, innan familjen slog sig ner i Boden. Som tonåring var Bohman intresserad av att teckna och måla; det äldsta bevarade verket av honom är ett porträtt från 1934. När han som vuxen arbetade på en färgaffär med avdelning för konstnärsmaterial stimulerades intresset ytterligare. Han var autodidakt och via självstudier kom han att behärska olja, akvarell, gouache och pastell; i dessa olika tekniker utförde han finstämda naturskildringar.

Hjalmar Rönnbäck (1896 – 1984) Hade som hemmansägare sin yrkesbana utstakad. Han studerade konst vid Carl Wilhelmsson målarskola i Stockholm men i övrigt fick han vänta till pensioneringen innan han kunde ägna sig på heltid åt sitt konstnärskap. Som skulptör arbetade han helst i trä och järn, som han formade till massiva, levande figurer; människor och djur. Han var även målare och valde då helst motiv från fjällen och hembygden.

Jan Olof Marner (1919 – 1989) Beskrev någon gång sig själv som levnadskonstnär. Från och till arbetade han med reklam och scenografi – när han inte målade, vilket han gjorde egensinnigt och experimentellt, i olika tekniker och på olika material. Han strävade inte efter och blev heller aldrig en del av Bodens konstetablissemang på så sätt att han gjorde offentliga utsmyckningar eller finns representerad i offentliga samlingar. Däremot var han en av initiativtagarna till Bodenskolan.

Bror “Brockas” Zackrisson (1907 – 1989) Föddes i Boden och förutom konstnär var han även en skicklig jazzmusiker. Han målade färgstarkt och ofta lätt surrealistiskt. Zackrisson finns representerad i ett antal kommuner och landsting.