Elemental

6 juni – 20 oktober 2013

Det är något väldigt grundläggande med Island och med isländsk konst, i synnerhet konsten i denna utställning. Fastän denna konst stundtals kan verka och se minimalistisk ut, är det viktigt att förstå kontexten. Minimalismen i USA och Europa startade under tidigt 1960-tal, men på Island började det som ett övergripande förhållningssätt 874, när Ingólfur Arnarsson, den första bosättaren, ankom till vad som idag är Reykjavik och valde att lägga sin framtid på denna speciella, avlägsna och ursprungliga plats: himmel, hav, berg och lavafält som brer ut sig i alla riktningar.

Han hade en svåger som hette Hjörleifur Hródmarsson, de facto hans granne, som bosatte sig i Myrdalssandur omkring hundrasextio kilometer nedåt längst kusten (han blev mördad av sina irländska slavar som kände sig dåligt behandlade). På Myrdalssandur finns en enorm svart strand, havet, en hög platå omgiven av klippor och i närheten finns Myrdalsjökull glaciären, vilken du kan se från stranden och vilken ibland släpper tonvis av glaciärmassa i en plötslig flod som förintar allt i dess väg: detta är en i synnerligen ursprunglig plats. Att leva nära och med naturkrafterna har karaktäriserat isländsk kultur alltsedan starten, och har starkt influerat isländsk konst. Dessutom handlar denna konst kanske inte “om” Island, men Island finns i något mått ändå i konstverken och i medvetandet som producerade konsten: ett andligt hemland som informerar och ger energi till varje konstnärs djupaste efterforskningar.

Utställning är curerad av Gregory Volk, assisterande curator Birta Gudjonsdottir.

Mer information om utställningen finns i Folder.

Medverkande konstnärer

Olafur Eliasson (f. 1967, bor i Berlin och Köpenhamn). Med sin kala skönhet, råa geologiska kraft och fängslande naturfenomen, har det vulkaniska Island länge varit både subjekt och musa för Olafur Eliasson, vars föräldrar är isländska fastän han är född och uppvuxen i Köpenhamn. Eliasson började ställa ut under början av 1990-talet och blev snabbt hyllad för sina skulpturer, installationer och fotografier som fokuserade på natur, ljus, färg, perception, reflektion, arkitektur och optiska effekter.

Lawrence Weiner (USA, född 1942). ”Konst handlar om materiella objekt” fastslog Lawrence Weiner i en intervju 1989, vilket är ett intressant påstående av en konstnär som alltsedan sent 1960-tal i huvudsak arbetat med språk och som är en frontfigur inom den konceptuella konsten. 

Kría Brekkan (Island, född 1982). Musikern, sångerskan, ljud- och bildkonstnären Kría Brekkan, aka Kristín Anna Valtýsdóttir är en virtuos multi-instrumentalist. En fascinerande vokalist med en hänförande sopranstämma som tillsammans med sin tvillingsyster Gyda tidigare utgjorde grundstommen i isländska bandet múm. 

Birgir Andrésson (Island 1955-2007) är en av de främsta och mest exceptionella isländska konstnärerna på många decennier. Om han hade lämnat sitt lilla hemland för en karriär på en mer synbar plats, skulle han troligtvis ha varit internationellt välkänd. Ändå var hans beslut att stanna helt logiskt. Island var mycket mer än hans hem. Det var också hans musa; subjektet i mycket av hans arbete; en ändlös källa till upptäckter och inspiration; en kultur, historia och ett speciellt landskap som han absorberade och reagerade på i eklektiska arbeten: allt från målningar, skulpturer, teckningar, till texter och fotografier. På samma gång djupt känt och svalt ironiskt, lekfullt och formellt utsökt, präglas Andréssons konst av ett utomordentligt engagemang i själva Island, dess samtid och djupa historia, liksom dess relationer med omvärlden. 

Hrafnhildur Arnardottir (Island, född 1969, lever i New York) är mest känd för sina skulpturer av konstgjort hår, vilka handlar om ämnen knutna till utsmycknad, fåfänga, omvandling och lockelser, vilket har givit henne betydande utmärkelser, exempelvis Nordic Award in Textiles (2011) och Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig verksamhet (2011) utdelat av den svenska kungen. 

Hildur Bjarnadóttir (Island, född 1969) Med sina rötter i en gedigen textiltradition har Hildur Bjarnadóttir färdigheter i och kunskaper om traditionell isländskt hantverk; som stickning, sömnad, vävning, virkning och broderi, i ett land där textilhantverk har en lång historia. Detta är högst ovanligt för en framstående samtidskonstnär. Bjarnadóttir arbetar med många material och tekniker som användes av henne mor, mormor, mormorsmor och andra släktingar genom tiderna. 

Margrét H. Blöndal (Island, född 1970) har en ovanlig arbetsmetod. Istället för att komma med färdiga konstverk till utställningshallen och installera dem där, tillbringar hon vanligtvis mycket tid på platsen för att fånga upp dess karaktär, känna och tänka på platsens möjligheter. 

Maria Friberg (Sverige, född 1966) är en framstående fotograf och videokonstnär vars konst har visats i många utställningar i Sverige och internationellt. 

Kristján Gudmundsson (Island, född 1941) var en av förgrundsfigurerna i den kortlivade men djupt betydelsefulla rörelsen av progressiva konstnärer under namnet SÚM, vilka radikalt utmanade och förnyade isländsk konst under sent 1960- och tidigt 1970-tal och öppnande upp för fräscha, internationella idéer. 

Roni Horn (USA, född 1955)  Med sina skulpturer, fotografier, blandade arbeten med textinnehåll, platsspecifika installationer, böcker och utsökta teckningar—är Roni Horn bland de främsta av sin generation och ett stort namn både i USA och internationellt.

Joan Jonas (USA, född 1936) Om man blickar tillbaka på hennes centrala tidiga verk, som det inflytelserika videoverket Vertical Roll (1972) och hennes hyllade performance Organic Honey’s Visual Telepathy (1972), så har Joan Jonas varit och förblivit en av de främsta utövarna av video- och performancekonst. Som en av de mest innovativa, visionära och meningsfulla konstnärer av en fantastisk generation som trädde fram i slutet av 1960- och början på 1970-talet, så har Joan Jonas också varit banbrytande i den konstform som sammansmälter video, live performance, skulptur, teckning och musik och som ofta utgått från en specifik text, eller snarare Jonas meditation över den texten.

Tumi Magnússon (Island, född 1957) har blivit höjd till skyarna för sina livfulla, intelligenta och ofta uppfriskande excentriska målningar och på senare tid för sina måleriliknande fotografier och videor.

Ragna Róbertsdóttir (Island, född 1945) gör inte konstverk om det isländska landskapet, hon tar bokstavligen in landskapet, såsom lava—ett grundläggande element i hennes vulkaniska hemland—direkt in i sina verk. 

Karin Sander (Tyskland, född 1957) Istället för att presentera autonoma konstverk på en plats väljer Karin Sander att tillvarata, omskapa och resolut förändra vardagliga saker som redan finns där, såsom grundläggande beståndsdelar som väggar, tapeter, golv och fönster liksom rutinmässiga aktiviteter kopplade till platsen. I hennes välkända väggpoleringar vilka har utförts på många olika platser i världen, sandpapprar och polerar Sander rektangulära former direkt mot väggytan. 

Roman Signer (Schweiz, f. 1938) Allt sedan mitten av 1970-talet, har Roman Signer ägnat sig åt radikala och idiosynkratiska variationer på skulpturer i sig. 

Ívar Valgardsson (Island, född 1954) bor och verkar i Reykjavík, Island. Han studerade vid Icelandic College of Art and Crafts i Reykjavík och vid Stichting de Vrije Academie voor Beeldende kunsten i Haag. Bland sina separatutställningar kan nämnas utställningar på ASÍ Art Museum, Reykjavík (2009), Kópavogur Art Museum, Gerdasafn (2000) och Reykjavík Art Museum – Kjarvalsstadir (1991).