Elevatorer
Havren kom i säckar om 100 kilo. Det var ett tungt arbete att tömma vagnarna. Säckarna kärrades fram och skars upp. Sedan tömdes havren i holken.
Havremagasinets byggnad är en del av Bodens militära historia. Efter Sveriges krig med Ryssland 1808 blev Finland en del av det ryska imperiet. Den svensk-ryska gränsen flyttades i praktiken till Torneå älv. Stormaktsåren var sedan länge över och Sverige sökte en ny försvarsstrategi. Lösningen var att bygga en fästning i Boden för att skydda landet mot en invasion från öst. Byggnationen av Bodens fästning skulle dock dröja till sekelskiftet.
Havremagasinet var en del av Bodens garnison och stod färdigt 1914. Syftet var att förvara havre och spannmål till hästar. Men både Havremagasinet och Bodens fästning var föråldrade innan de ens stod färdiga. Hästar ersattes med motorfordon och larvfötter. Fästningarna hade spelat ut sin roll. Havremagasinet fortsatte att användas till att förvara spannmål till 1971 och Boden fortsatte att vara ett försvarsstrategiskt viktig område.
Till och med 1997 fanns det skyltar vid alla vägar in till staden som förbjöd utländska medborgare att vistas i Boden. Det är från denna skylt som Havremagasinet har lånat sin logotyp. I ljuset av en ny tid och historisk riktning fick Havremagasinets första konstutställning titeln Ryssen Kommer. Året var 2010 och Bodens roll som militärt lås mot öster var över. Dörren mot världen stod öppen! Havremagasinet hade förvandlats till en av Sveriges största konsthallar och har sedan dess visat internationell samtidskonst som behandlar aktuella teman berör ämnen som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Om man tänker efter är det självklart. Trots restriktionerna mot utländska gäster har Boden alltid stått i nära förbindelse med omvärlden genom sin roll i den svenska försvarsstrategin. Orten växte kring sina fästningar och regementen med rekryter från hela landet och det som hände i världen återspeglades i stadens rörelser. Så är det fortfarande – idag tar Boden emot nya invånare från hela världen som flytt från konfliktområden.
Havremagasinet är ett stenhus i tidstypisk svensk nyklassicism. Huset ritades av Erik Josephsson och byggnadens sex våningar bärs upp av totalt 288 träpelare som dominerar interiören. Havremagasinet skulle leverera havre till alla Övre Norrlands förband. Senare kom magasinet också att förse försvarets kvarn med vete och råg till bröd. Denna verksamhet upphörde 1971.
I Havremagasinets Länskonsthall finns en historisk del av byggnaden där tidigare verksamhet och maskineri fortfarande är bevarad. Den går att besöka på plan 5A under sommaren. Och ännu idag, när temperaturen och luftfuktigheten får byggnaden att justera sig kan det komma ett litet havreregn från taket i hela konsthallen.
Havren kom i säckar om 100 kilo. Det var ett tungt arbete att tömma vagnarna. Säckarna kärrades fram och skars upp. Sedan tömdes havren i holken.
Från holken längst ner i magasinet tog sedan maskineriet vid och lyfte upp havren höst upp huset med via ett löpande band av skovlar. Där fördelades det ut på hela våningens sädesbingar med hjälp av stora metallskruvar.
Havremagasinet bestod av ett sinnrikt system av hissar, rör och behållare. Havren kunde flyttas runt mekaniskt i hela magasinet. Det dammade mycket stora dammfilter var nödvändiga
En automatisk temperaturmätare varnade när havrens temperatur steg över 20 grader. Då kunde den mögla. Då sattes havren i rörelse och släpptes ned till våningen under vi luckor och rör i botten av bingarna. När den slutligen nått bottenvåningen transporterades den upp igen i en ständig cirkulation. Havrens hållbarhet ökade allt eftersom den torkade.