Pussy Riot and the cossacks

26 juni- 29 september 2014

Det är en självklarhet att det just är Rysslands mest karaktäristiska kulturgenre – protestkonsten – som sätts i fokus; parodin och gycklet som konstnärerna eller ”tyrannibekämparna” använder sig av trotsar myndigheterna. Utställningen visar inte den politiska (propagandistiska) konsten med tydlig vänster- eller högerdiskurs. Till skillnad från den politiska konsten, beskriver inte protestkonsten några allmängiltiga idéer. Den representerar enbart en individs personliga, känslomässiga reaktion på en viss social och politisk situation som den utsätts för av myndigheterna. Protestkonst är en reaktion som uppstår då en individ blir medveten om sin möjlighet till frihet från stadsapparaten och nationens kollektiva sanningar, det är en revolt mot de idéer och värderingar som upprätthålls av både myndigheter och befolkningen.

I Ryssland, som i vilket land som helst med despotisk regering som rättfärdigar sig med ideologisk utfyllnad, står det andliga livet (sedan flera århundraden) i opposition till myndigheterna. Det finns en vilja att övervinna de många förbud och tabun som i princip avskaffat åsikts- och yttrandefriheten och hitta nya sätt att fungera i denna verklighet. Denna tanke är inte begränsad enbart till privatlivet; förhållandet mellan individen och makten (den politiska, ekonomiska och kulturella) är också ett bestående tema, eftersom den första och mest nödvändiga förutsättningen för kreativitet är medvetandets avgiftning från effekterna av propaganda och de så kallade ”traditionella värderingarna”. Ryska konstnärer löser detta problem med hjälp av burlesk estetik.

Allt runtomkring dem förlöjligas, inklusive konstnären själv, men framför allt alla officiella kulturer. Genom att använda sig av förnedrande absurditeter får de publiken att skratta ofrivilligt; makthavarna förlorar sin heliga makt över folket. Protestkonsten är full av provocerande gyckelspel där dissendenternas strikta etik ersätts av ironisk dekonstruktion som innefattar en motreaktion från motståndaren. Dessa konstnärliga uttryck är aldrig sanktionerade av makten och behandlas av myndigheterna som ideologiska och betraktas som huliganism. En skoningslös person med batong, piska och handbojor kommer in i bilden för att interagera med den skrattande konstnären.

Utställning är curerad av Andrei Erofeev.

Mer information om utställningen finns i Folder.

Medverkande konstnärer

Vitaly Komar och Alexander Melamid

Vicheslav Sisoev 

Dmitry Prigov

Boris Orlov

Alexander Kosolapov och Leonid Sokov

Oleg Kulik

Anatoly Osmolovsky och Alexander Brener

Blue Noses och PG groups

Dmitry Bulnigin

Sergey Shekhovtsov 

Vladislav Mamishev-Monroe

Semyon Faibisovich

Igor Mukhin

Pussy Riot

Voina och Tsvetophory Groups

Alexey Iorsh

Victoria Lomasko

Artem Loskutov och Vlad Chizhenkov