THOUGHTS ON A VAGUE ROAD
20 MARS – 22 MAJ 2021
Hur skulle det kännas att vara tvungen att lämna ditt hem, utsättas för stora risker på väg mot vem vet vad, komma till en plats där du varken kan kulturen eller språket, vara långt ifrån ditt hem och utan dina vänner och familj?
Här i det nya landet får du höra att du ska vara glad över att ha fått chansen att starta ett nytt liv. Men hur ser planerna ut för morgondagen?
För inte så länge sen hade du en bild av hur din framtid skulle bli, men nu är allt borta. Kriget i ditt hemland krossade din dröm och nu har du ingen aning om ifall du någonsin kommer kunna återvända hem. Det förflutna är smärtsamt, framtiden är vag, och du står här mitt emellan. På den här nya platsen har du träffat många nya människor. Du vill dela ditt förflutna med dem, visa upp hur vackert ditt liv var innan kriget, frambesvärja den sanna bilden av ditt älskade Syrien, före kriget. Du vill le mot dem, svara på varje fråga de ställer och visa att du är tacksam över att vara här.
————–
I mitt jobb som curator är jag van vid att ge intervjuer. Sedan kriget startade har jag ställts inför många frågor om mitt hemland. En dag insåg jag att jag, varje gång jag hade förklarat situationen, lade till: ”Det är så svårt att förklara”. Många gånger upplever jag att orden är otillräckliga. Hur förklarar du smärtan utan att se förkrossad ut, eller känna att du helt förlorar din värdighet? Hur kan du vara sann utan att känna dig naken och känslosam? Hur kan du uttrycka din sorg och längtan efter hur det brukade vara?
Oftast när du pratar känns det som att du inte lyckats uttrycka dina känslor på rätt sätt. Du ser tillbaka och hatar stunden när du inte kunde dölja dina tårar.
Hur ska du kunna omvandla din smärta till ord? Vilken slags fraser ska du använda för att förklara din förlust? Hur ska du kunna undvika att se förkrossad ut? Går det att undvika att prata om kriget alls?
Ibland lyckas du och känner dig lättad. Men nästa dag får du skuldkänslor för att du inte försvarade ditt älskade hemland och inte lyckades visa ens en skärva av en sann bild, den bild som inte visas.
Ord räcker inte till!
Konst är ett gemensamt språk som kan nå fram till människor. Den erbjuder en framkomlig väg ut ur det här dilemmat där vi inte kan kommunicera dessa svåra känslor. Den ger dem som genomlevt akut smärta en möjlighet att försiktigt bearbeta sitt trauma. Och ger en glimt av hopp om att de – genom att berätta om sin erfarenhet – kanske kan bidra till att förändra världen till det bättre, så att inte fler i mänskligheten ska behöva uppleva samma tragedi. När vi betraktar konst kanske vi kan lyssna in de röster som talar mot kriget och dra uppmärksamhet till dem som lider. Konsten ger människor möjlighet att belysa smärtsamma minnen och synliggöra de förluster de drabbats av.
Konsten är ett unikt och värdefullt redskap för tvärkulturell förståelse. Konsten ger människor möjlighet att belysa smärtsamma minnen och synliggöra de förluster de drabbats av.
Till den här utställningen har jag valt ut fem konstnärer som tvingats lämna Syrien på grund av kriget. Deras verk förmedlar olika aspekter av konstnärernas liv och erfarenheter. De representerar inte bara sig själva utan även många andra som kanske inte kan finna ord inför krigets fasor.
Abir Boukhari
Stockholm/ augusti 2017
Mer information om utställningen finns i Folder.
