EN plats försvinnande

Norrakollektivet

20 Mars – 26 september 2021

Aitikgruvan i Gällivare kommun är Sveriges största koppardagbrott. Sedan 2016 har konstnärskollektivet Norrakollektivet tillbringat somrarna i byn Sakajäri. Byn ligger innanför gruvans expansionsområde och håller på att tömmas på invånare. Härifrån har de studerat den växande gruvan och de omkringliggande byarna som avvecklas.

Med platsen som utgångspunkt har de försökt förstå landskapets oändliga skönhet och industrins enorma storlek. Här har människors omsorg om hagar och marker i generationer långsamt skapat stigar och minnen tillsammans med de gamla skogarna som står i evigheter av naturens egen tid. Här finns också gruvan, vars egen metabolism innebär ett alltid pågående växande, en ständig expansion i en hastighet som inte lämnar tid för omsorg. Det som en gång betraktades som evigt blir fort ett sårigt minne. Snart finns dessa skogar och stigar inte kvar. Konstnärerna frågar sig var minnet ska slå rot när alla ankarpunkter är borta.

Utställningen En plats försvinnande vill vara en dokumentation över själva försvinnandet. Ett försök att förstå och fånga den rörelse som själva försvinnandet innebär för människorna, för naturen, för träden, stigarna och djuren. För sjön som snart ska tömmas på sitt vatten och för hästhagarna som rivits bort.

En plats försvinnande är också namnet på filmen i det inre rummet. Den följer processen i den accelererande gruvexpansionen och en ny sorts naturvårdsprojekt, att flytta träd. I ett försök att mildra konsekvenserna pågår experiment med att flytta gamla stockar, död ved, från gruvans expansionsområde, för att rädda deras rika liv av mikroorganismer. Sveriges lantbruksuniversitet driver forskningen och samlar insekter i den döda veden. Stockarna är avbildade i kopparskulpturer. Trädens årsringar har suddats och träden blir till tidlösa reflektorer.

I det mindre rummet visas videoinstallationen Att använda landskap som söker sig fram runt gruvan och undersöker var gränsen går mellan industri och natur. Att använda landskap befinner sig vid det enorma dagbrottet och samlar röster och bilder för att förstå gruvans storlek och platsens komplexitet.

Medverkande konstnärer

Anja Örn, Fanny Carinasdotter och Tomas Örn samarbetar sedan 2016 under namnet Norrakollektivet. Hittills har de koncentrerat sitt gemensamma arbete till projekten som handlar om Aitikgruvan utanför Gällivare. Delar av arbetet har visats på Moderna museet, Kunsthall Trondheim och i Statens konstråds utställning Brytningstider. Delar av projektet har under 2020 visats i utställningarna Kiruna Forever som visas parallellt på ArkDes, Stockholm och Konstmuseet i Norr, Kiruna samt Människans Natur på Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi, Umeå.

Fanny Carinasdotter har en konstnärlig master vid Umeå universitet. Hon använder fotografiet för att undersöka platser skapade av människor och sedan övergivna för att se vilka spår av historien som finns kvar och vilka orealiserad framtider som gömmer sig där.

Anja Örn arbetar ofta skulpturalt och gestalterande med platsstudier och utforskningar av ekologiska system som verken Lule älv mellan Rasmyran och Ågärdan, Organismer och Grenverk.

Tomas Örns konstnärliga praktik kretsar kring platsers betydelser och den industriella naturen i de norra delarna av världen. Han är intresserad av hur rumsliga maktstrukturer skapas och hur de ibland utmanas av subkulturer och civila protester.

Konstnärssamtal:

 

 

Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande
Norrakollektivet - En plats försvinnande

Kartritaren, 2021.