TIC-TAC-TOE
Birgitta Linhart
16 oktober 2021 – 30 januari 2022
Naturmaterialet bestämmer alltid formen och berättelsen i mina utställningar. Skägglaven visade vägen i denna. Formen av en bår kom mellan olika tester och etsade fast sig i mitt minne starkt och bärande. Under två år växte idén fram.
Skägglaven är en av jordens tentakler. Där den växer är skogen orörd och utan miljögifter. När Havremagasinet presenterade tema Jorden under 2021 tänkte jag, här kan skägglaven berätta sin historia. Rallarrosorna sökte sig oväntat in och berättade om ombonade fågelbon.
Tillståndet i skogen är alltjämt magiskt och fyller en med ro. Den skönheten vill jag ingjuta i var och en som en påminnelse om vad vi har och vad som är värt att värna.
Rötterna är ritade med kol efter ett platsspecifikt verk; ”Pray”, som jag gjorde i Finland i somras. En del av det verket var ett träd med alla sina stora rötter kvar. Jag brände allt kolsvart och tänkte mig jorden sådan. Rötterna i TIC-TAC-TOE är större och mäktigare. Som moder jord, likt en gud målad på en altarvägg.
Istället för altare, där man ger sina gåvor och tillber sin gud, finns här luffarschack. På engelska kallas spelet Tic-Tac-Toe. Namnet blir en ordlek för utställningen. Ett spel, en lek, att man ”gamblar” (med naturen), men också ljudet av en klocka som tickar. Tic-Tac, Tic-Tac.
Birgitta Linhart
Mer information om utställningen finns i Folder.
Om konstnären
Birgitta Linharts konstnärliga praktik utgår från naturmaterial så som stenar, fröer, grenar, blad och is. Materialval är ofta anpassat efter säsong. I huvudsak är verken stora platsspecifika skulpturer och land-art vars mål är att skapa mötesplatser och portaler mellan natur och människa. Inom Linharts konst ingår även ett omfattande arbete med miljö och konstworkshops i Norrbottens och norra Finlands byar där hon hjälper orterna att finna en visuell form för sina berättelser. Hennes arbete med stenskulpturer är av stor betydelse och i huvudsak inspirerade av en medvetenhet om stenar tusenåriga livslängd.
Linhart studerade skulptur vid Sunderby folkhögskola (1994-1997). Sedan 1997 har hon regelbundet ställt ut i norra Sverige och Finland. Hon har under denna period medverkat i ett 20-tal projekt med is och snöskulpturer i Sverige, Grönland, Lettland, Ryssland, Italien, Mexiko och USA. Hon har medverkat i flera grupputställningar och biennaler så som Luleåbiennalen (2020) och ART Li Biennalen i Li, Finland (2014). Hon bor och verkar i Luleå.
Konstnärssamtal:
