there is another
way & Heritage
27 maj – 24 september
Tidens gång och historien, modernitet, kulturarv och traditioner, jämställdhet och exploatering är gemensamma nämnare i Elina Juopperis multimediala konst. På Havremagasinet presenterar hen två verk. Videoinstallationen There Must be Another Way förmedlar berättelser om vattenkraftindustrins konsekvenser för natur, kulturarv och samhälle. Selfiefotograferande turister vid världens största vattenkraftsdamm kontrasteras mot historien om Elwhafolkets om deras först förstörda och därefter restaurerade flod. I Heritage skapar Juopperi en kubformad skulptur, ett arkiv och ett performanceverk med hundratals ranor som hen sedan år 2000 samlat på. Verket är en kommentar till minimalistiska konsten och en homage till det vardagens hantverk och arbete buret av hundratals anonyma kvinnor som ranorna representerar. Men också en metafor för historien där de på varandra staplade ranorna liknas vid jordlagrens materialisering av tid.
Långa processer och konfliktpunkter i landskapet, historia eller kulturers utveckling är ofta centrala dimensioner i Juopperis konst. Installationen There Must Be Another Way undersöker och gestaltar vattenkraftens dramatiska påverkan på landskap, natur, samhällen och människors levnadssätt. En amatörvideo återger entusiastiska turister som besöker den väldiga De Tre Ravinernas Damm i Kina, världens största vattenkraftsdamm när den invigdes 2010. Detta omdiskuterade och kontroversiella vattenkraftsprojekt vars vattenmagasin sträcker sig över 1000 kvadratkilomter konstrasteras mot berättelsen om de vattenkraftverk som tidigt 1900-tal byggdes nära Elwhaflodens mynning på Lower Elwha Klallamstammens land, beläget på Olymiahalvön i delstaten Washington i USA. Vattenkraftverken satte heliga platser och boplatser under vatten och närapå utrotade det laxfiske som varit Elwhafolkets viktigaste försörjning och en för dem alldeles central kulturell identitet och praktik. I ett innehållsrikt ljudverk återges Elwhastammens historia genom intervjuer. De intervjuade berättar om det ursprungliga övergreppet då floden och deras områden dämdes upp och laxfisken. Och de berättar om det mångåriga motståndet, framförallt buret av stammens äldre kvinnor, vilket slutligen resulterade i att vattenkraftverken lades ned och dammkonstruktionerna demolerades. Floden och dess omgivning är nu ett omfattande ekologiskt restaureringsprojekt. Det finns tecken på återhämtning för laxen och Elwhafolket upplever att de har fått sin identitet tillbaka. En andra video i There Must Be Another Way visar ett kargt och eroderat landskap, platsen där kraftverken fanns, nu ett wasteland men också platsen för möjlig återfödelse.
Kulturarv, tradition och modernitet, men också jämställdhet och kunskap ställs i fokus i den processuella skulpturen Heritage bestående av ranor som Juopperi samlat under mer än 20 års tid. Med en blinkning till Tony Smiths minimalistiska skulptur Die (1962), en stålkub med sidmåtten 180 cm vars dimensioner hämtats från Leonardo da Vincis berömda teckning Den vitruvianska mannen, skapas i Heritage en kub med samma mått, men byggd av hundratals ranor som noggrant staplas ovanpå varandra. Leonardos teckning av en manskropp inskriven i en cirkel och en kvadrat uppfattas i konsthistorien som avbilda en människas ideala proportioner. Juopperi repeterar i Heritage dimensionerna med ursprung i DaVinci men istället för minimalismens industriella och opersonliga material bygger Juopperi sin skulptur med mödosamt och skickligt vävda ranor av ull, ursprungligen ämnade att vara värmande underlag eller filtar i vardagen. Två arv med bäring på konstnären själv möts i Heritage, Juopperis identitet som konstnär, utbildad i konstens ekosystem, och ranan, ett vardagshantverk med rötter i samisk och nordskandinavisk kultur – liksom Juopperi själv och hens familj har rötter i norra Finland där hens farmor vävde ranor – ett arv som verket hyllar och bevarar. Heritage skapas som skulptur på nytt varje gång det installeras. Verket har inte en slutgiltig form och varje presentation är på så vis en ny manifestation av det arkiv av ranor som Heritage också är. Dess tillkomst genom konstnärens arbete, att noggrant stapla ranorna på varandra, bygga upp den textila kuben lager efter lager, gestaltar också tid, historia, det hantverkskunnande som ärvts från generation till generation, den tid som investerats och inkorporerats i varje rana. Varje rana är unik och berättar sin egen historia, representerar en familj, en by, en epok, men sammanförda i Heritage bildar de också en större gemenskap, en kör av röster som tillsammans bygger ett kollektiv.
Vill du donera till Elinas samling av ranor?
Har du någon eller några ranor hemma du inte har användning för. Elina tar emot donationer av ranor till sin samling och konstnärsskap. Ta med den/dessa till Havremagasinet, lämna ditt namn, kontaktuppgifter och lite kort om ranan/ranorna.
om konstnären
Elina Juopperi är född och uppvuxen i norra Finland, där hen nu också bor och verkar. Hen Masterexamen från École nationale supérieure d’arts de Paris-Cergy i Paris 2005. Med sin egen bakgrund som referens, betonar hen gärna vikten av att verka både i de kulturella metropolerna som i mer perifera sammanhang. En dokumentär dimension karaktäriserar många av Juopperis verk, ofta i relation till arkivet eller historiska företeelser, och ofta också med performativa inslag. Juopperi arbetar i många medier, inklusive fotografi, video, teckning och installationer. Juopperi har deltagit i utställningar internationellt i bl.a. Finland, Frankrike, Mexico och Ecuador. Hennes arbeten har möjliggjorts med stöd av bl.a. Kone Foundation, the Arts Promotion Centre Finland, the Finnish Cultural Foundation and the Alfred Kordelin Foundation, bland andra.
